Jag är 32 år och min mamma älskar mig. Jag älskar semlor. Jag bor på Höjdens Gruppboende i en alldeles egen lägenhet. Jag har eget kylskåp. Jag brukar få hjälp av Barbro och Lisen att duscha och jag luktar så gott, därför att jag har en Axe-deodorant.

Jag har gått i skolan i nio år. I en speciell klass. Där var Håkan dum mot mig. Han slog mig i magen. En gång knuffade han omkull mig också. Min mamma säger att jag är speciell. Det gör Janne också. Janne har en fin bil.

Alla människor är lika mycket värda. Jag är också en människa. Jag tycker om afrikansk dans, men bara att titta på. En gång hade vi fest på boendet. Då dansade jag med Camilla. Det hände en sak i mina byxor då.

Imorgon ska vi åka till Ikea. Jag ska få handla för hundra kronor. Kanske köper jag en soffgrupp för de pengarna. Jag har en sedel sparad som det står 20 på. Använder jag den kanske det räcker till en lampa också.

Jag trivs på Höjden. Jag känner Lennart K Lindström. Han är homosexuell, säger han, men jag vet inte vad det betyder. Tycker du om mig nu? Jag ska få skriva mer här på bloggen. Alla lika, alla olika. Hej då!

Vårt kära IFK malde ned Öster och vann komfortabelt med 3-0. Segern var odiskutabel. Första steget mot Allsvenskan är således taget. Detta skulle Klacken Persson ha sett, då det var en match helt i hans smak. Nu ställer vi om siktet. Härnäst ska Assyriska ruskas om av våra pojkar i blått och vitt. Forza Peking!