Det slog mig idag att det var åratal sedan jag köpte min senaste porrtidning. Jag minns det som igår när man fiskade upp ett magasin och gick fram till kassan på skakiga ben. Redan då var tidningarna dyra, men det blev mycket runkande för pängarna.

Mina favoriter var producerade i Europa och skiljde sig från mängden. Sida upp och sida ned med hårdporr. Sköna ansiktssprut och närbilder på vaginor. Jag fastnade aldrig för mjukisvarianterna, likt Playboy och Hustler. I denna genre höll Tyskland fanan högt. Inget var för vågat eller vulgärt för detta porrproducerande land.

Porren finns idag bara ett par tryck bort på tangentbordet och jag är kluven inför denna nymodighet. Jag gick faktiskt igång på att köpa snusk av Hervor, 82. Skänker inte mina lustar spänning kan det kvitta. Då kan jag lika gärna runka till ekonomisidorna i min dagstidning. Mer sprut, mer tokrunkande.

Så gryr en ny dag. Jag klämmer just nu i mig resterna av gårdagens ölranson. Vad gott det smakar när man varit torrlagd en stund, jag har inte smakat starkvaror på flera timmar. Planen är att köpa en kasse full och umgås med mina vänner i valfri park. Räknar med att besöka systembolaget flera gånger idag. Det vore dumt att köpa ut kanske trettio stycken och få dem uthällda av polisen. Plånboken är full och jag likaså. Kanske ses vi i ett grönområde nära dig.

Det måste gå att tjäna flis på nätet, det finns så många olika metoder. Jag ser en som bättre än alla andra, nämligen pornografi. Jag är ju själv storkonsument och surfar dagligen in på diverse sidor. Jag gillar det mesta, men framförallt hårda tag. Här ligger tyskarna i framkant av oförklarlig anledning.

Jag har dator, internetabonnemang, kamera och idéer, nu fattas bara kvinnor. Steg ett blir att tillverka visitkort, för att sedan sprida dem vind för våg. Steg två att faktiskt få napp, komma i kontakt med kvinnor som vill medverka.

Folk som kan göra schyssta hemsidor känner jag redan, någon kan få göra en mot en tusenlapp och en fin whisky. Sedan snor jag bilder rakt av och saluför som mina egna. Med all porr på nätet, vem ska känna igen "mina" bilder?

Min nisch kunde i alla fall till en början bli "Kåta alkiskärringar". Jag vet precis vem jag skulle fota, en väldigt otäck kvinna med dåliga tänder, fult ansikte och ploffsig kropp. Den enda gång jag avstått ett engångsligg var i somras när jag var hemma hos henne. Jag kan bara inte få upp den om man får kväljningar av den tilltänkta sexpartnern.

Jag publicerar kanske fem bilder vilka är gratis att titta på, vill man se mer måste kreditkortet fram. Jag gör alltså hela serier. Med nyss nämnda megära får det räcka med posering, vill inte låta snoppen komma i fysisk kontakt med henne.

Jag vänder avsaknad av studio, professionalism och högupplösta bilder till min fördel. Jag ska producera amatörporr. Själv ogillar jag kostsamma USA-produktioner fulla av silikonbröst och "Oh-baby-yeah-utrop".

Får jag tag i ett fåtal modeller är min lycka gjord. De behöver inte vara världens vackraste, eller ha bröst som står rakt ut. Det är det som är poängen. Kollar du in min framtida sajt får du mustig porr för en billig penning. Riktig porr baserad på just dina fantasier. Ingen Playboy-skit. Nej, kvinnor likt den där grannen du suktar efter. När väl bollen är i rullning vet man inte var det slutar. Tror bestämt jag sätter igång redan i morgon.

Keep flying the Confederate flag. Don't be reconstructed. This goes out to my sis with husband in South Carolina.

Oh, I'm a good old rebel

Now that's just what I am

And for this yankee nation

I do not give a damn

I'm glad I fought against her

I only wish we'd won

I ain't asked any pardon

For anything I've done

I hate the Yankee nation

And everything they do

I hate the declaration

Of independence too

I hate the glorious union

'Tis dripping with our blood

I hate the striped banner

And fought all I could

I rode with Robert E Lee

For three years there about

Got wounded in four places

And I starved at Point Lookout

I caught the rheumatism

Camping in the snow

But I killed a chance of Yankees

And I'd like to kill some more

Three hundred thousand Yankees

Is stiff in southern dust

We got three hundred thousand

Before they conquered us

They died of southern fever

And southern steel and shot

I wish they were three million

Instead of what we got

I can't take up my musket

And fight them down no more

But I ain't a-going to love them

Now that is certain sure

And I don't want no pardon

For what I was and am

I won't be reconstructed

And I do not give a damn

Oh, I'm a good old rebel

Now that's just what I am

And for this Yankee nation

I do not give a damn

I'm glad I fought against her

I only wish we'd won

I ain't asked any pardon

For anything I've done

I ain't asked any pardon

For anything I've done...

The best football song ever is a popular subject among us fans here in Britain. It changes from year to year, but during a binge drinking period we suddenly agreed for once. All hail Reading FC's excellent ditty "The Royals Anthem". It even gets away with the otherwise ludicrous "na-na-na-na-na", repeated over again. Rejoice, next year we might pick another one.

Jag törstade så efter alkohol på morgonen. I kylskåpet fanns endast lite krafs i form av ketchup och kanske en lök. Inget att berusa sig på med andra ord. Jag tog då beslutet att droga ned mig med Theralen och Oxascand, för att sova bort tiden tills systembolaget öppnade.

Det funkade över förväntan. Klockan var närmare tolv när jag hasade mig ned på stan. Jag hade en rejäl "medicinbakfylla", men lyckades heroiskt ta mig till systembolaget på Drottninggatan.

Det blev ett rejält lass ljuvlig öl och bara tanken på att berusa sig fick mig att kvickna till. Jag slog mig ned i köket och klämde ett par rumsvarma, resten låg på kylning i frysen. Det tog inte lång tid innan ruset vällde in över mig. Jag antar att det var kombinationen benso (Oxascand) och alkohol som bidrog till att göra mig extra full.

Efter kanske tio öl kollade jag på klockan av oklar anledning. Helt plötsligt var den fem på kvällen. Jag insåg då att jag hade planerat att vara på träffpunkten Asken. Vad göra? Jag borstade tänderna och tog ett par pastiller, det var allt jag kunde göra. Sedan följde en vinglig promenad till Askens lokaler.

Väl där höll jag munnen stängd (gissa om det osade gammal fylla om mig) och nickade och log på all de rätta ställena. Skulle detta gå vägen? Det vankades köttbullemackor och jag tog tre, jag var helt enkelt fyllehungrig. Jag satte mig vid ett tomt bord och gluffsade i mig. Samtidigt noterade jag att personalen tittade på mig. Vad var nu detta?

Busted! Personalen som var på plats (två fåniga kärringar) kom fram till mig, skuldra vid skuldra. De tittade på mig med bekymrade miner och tog till orda: "Nejmen X, är du påverkad? Du känner till våra regler, ingen får komma hit berusad". Jag torkade av min av rödbetssallad geggiga mun och harklade mig. Det blev en konstpaus, men jag fick inte fram något. Istället blev jag ledsagad ut ur lokalerna.

"Välkommen tillbaka imorgon", blev deras avskedsord. Jag gick slokörad hem. Hem till återstoden av mina kära starköl. I mitt egna hem är det jag som sätter gränserna, jag som bestämmer hur full jag ska bli. Jag tror bestämt det ska bli en marathonfylla. När ölen sinar boostar jag lätt fyllan med mina dundermediciner. Vissa dagar vill man bara vara konstant full. Idag är en sådan dag...igen.

Då har det blivit november, en månad ufo-arbetet kommer att intensifieras. En rad möten är planerade, bland annat på Kråkstigen 4 i Motala och ett hemma hos X.

Vår medarbetare i USA, Chesty, har storartade foton han tagit runt om i sitt land. Han håller som bäst på att lägga upp dem på sin dator och katalogisera dem. Det ska bli mycket spännande att ta del av hans bilder.

Efter en rundringning till våra medarbetare står det klart att humöret är på topp. Alla är sugna på att ta sig an november med liv och lust. Bland annat har herr X testat aluminiumfolie lindad runt mage och bröst. Den tillsammans med folien i skorna och på huvudet ska göra det mycket svårt för Säpo och illasinnade aliens att hålla koll på honom. Intressant, på min ära.

I Motala kämpar Sune på med sin lilla fru, hon kan nu laga ett flertal rätter utan att det slår eldslågor från munnen. Kanske nästa steg blir husmanskost på mammas vis. Även Nils-Erik har ju en liten thai-snärta vid namn Joy och allt är bra i deras relation. Joy får nu ta regelbundna promenader, bara hon har mobilen med sig och inte förirrar sig in till Motala-centrum.

Det enda negativa är väl Lennart K Lindströms sexliv. Han träffade en kille på Centralbadet och de inledde en relation, men den tog snart slut. Lennarts nya kille gillade yngre killar, detta trots att Lennart är mycket viril och kan trycka upp en golfboll i stjärten utan problem.

Jag skulle kunna berätta fler historier, men det får räcka med det ni just läst. Var så säkra: UFO-Östergötland kommer att göra stort väsen av sig även i framtiden. En sann ufolog tar aldrig ledigt. Hoppas Ni hänger med oss resten av månaden.