Har mått kasst hela veckan och försökt bota det med öl. Det fungerade inte. Jag lider av en djävulsk psykossjukdom betitlad paranoid schizofreni. Den har förstört mitt liv och jag påminns dagligen om mitt psykiska handikapp. Aldrig kan jag slappna av, aldrig kan jag lita på mina sinnen.

Till symptomen hör att vara rösthörare (mummel, babbel, elaka kommentarer och farliga befallningar), vara sjukligt misstänksam och känna sig övervakad. Det är de så kallade positiva symptomen. De negativa kan vara lika illa. De gör mig till en lealös zombie. För att stävja detta går jag på tunga mediciner, men de hjälper inte fullt ut.

Man har ett visst mått av styrka och tålamod, sedan tar det stopp. Då reagerar man och det har jag gjort ett flertal gånger. När man är riktigt sjuk vet man inte om det själv, därför har jag tvångsvårdats ett flertal gånger. Då blir man mer inlåst och övervakad än en fängelsekund. Det är fan inte roligt. Sedan brukar man falla ned i en depression, som grädde på moset.

Med detta i bagaget drar jag mig för att söka hjälp. Sedan har man ju ett visst mått av stolthet, dumt, jag vet, men så är det. Jag tror mig vara kroniker och den hjälp jag får förslår inte. Det känns som att jag är vid vägs ände. Något måste hända och det snart. Orken börjar tryta.

Har nyss kommit hem efter en sväng på puben. Jag brände 700 kronor på Tuborg på fat, en klassiker. Polaren hängde vid spelautomaterna och gjorde av med ännu mer, han är en fullfjädrad spelmissbrukare. Jag blev härligt full och alldeles avslappnad i kroppen. Jag blev inte ens utslängd, utan gick hem när jag ville. Eller ville och ville...pengarna tog slut. Detta ska jag göra till en vana, förgylla söndagskvällen. En annan har ju inget kneg att gå upp till.

IFK Norrköping skämde ut sig borta mot Syrianska. Det blev stryk med tre noll och var synnerligen välförtjänt. Laget uppträddde darrigt och ängsligt och lyckades inte med något. Vad är det med IFK och södertäljelag? De verkar alltid förlora mot dem.