Nu har det hänt igen, min tokiga lilla fru Phain har ramlat och slagit sig. Vi hade en trevlig stund i trädgården med paret Almgrens och frugan fick i sig ett par snapsar. Hon blev genast uppstudsig och jag tvingades ge henne en örfil. Hon fortsatte vara obstinat och stormade in i huset. Jag följde efter med livremmen i högsta hugg. Vi hamnade i badrummet och hon halkade då till och slog ansiktet i badkaret ett par gånger. Hon fick en blåtira och lite småsår, klantig som hon var. Hon propsasde på vård, men jag nekade. Då kan det bli problem med polisen, de kan få för sig stolliga saker som att jag misshandlat henne. Jag låste istället in henne i källaren och släppte ut henne i morse. Hon var väldigt ångerfull, vilket var klädsamt. Det lär dröja innan jag bjuder henne på starkvaror igen. Thailändskor ska hållas kort.

Sorry, RKU, men era äckliga klistermärken har åkt ned allihop. Jag tog en promenad imorse och förenade nytta med nöje. Ingen kommunistisk skit på våra gator.

Igår valde jag film framför midsommarfirande. Det blev filmen "I spit on your grave". Jag minns originalet ("En kvinnas hämnd") från tidigt åttiotal. Den tyckte man var väldigt otäck och på den tiden hade vi filmcensur (ett sjukt och odemokratiskt påhitt i god sosse-anda), så den blev förbjuden efter en tid. Nyversionen var förvånansvärt bra, med en del läbbiga scener. Man känner verkligen med den kvinnliga karaktären som filmen kretsar kring. Gillar du att bli skrämd ska du titta närmare på denna film.