När jag kom ut från systembolaget råkade jag på ett bekant ansikte. Det var ingen annan än gamle Lasse, vilken jag inte sett på år och dag. Han berättade att han nyligen kommit ut från torken, där han varit tvångsvårdad det senaste året.

Lasse var en välkänd profil på stadens uteställen på 80-talet, innan det gick utför och han hamnade på en parkbänk. Han blev av med arbete, bostad och flickvän, men sitt goda humör tycktes han ha behållit.

Jag stack till honom två ölburkar och ögonen tindrade som på ett barn på julafton. Lasse hade en märklig utbuktning på jackan och jag dristade mig till att fråga vad det var. Han berättade att han var stomiopererad. Alkoholen hade förstört hans anus och ringmuskeln hade blivit ihopsydd, så numera har han en burk på ryggen där bajset samlas. Det lät inget vidare, men Lasse ryckte på axlarna.

Efter ytterligare lite prat ursäktade han sig, han hade ju två burkar att tömma. Han vinglade Drottninggatan ned i riktning mot Olaiparken. Det är hårt virke i gamle Lasse, den saken är säker.