Det är verkligen tråkigt att användare "Hasse Promille" har lösenord till bloggen, så att han kan smutsa ned den med sina fyllepostningar. Hasse borde ta sig i kragen och arbeta, istället för att vara tärande på samhället. Han finner glädjen i en ölburk, jag finner glädjen i kulturell stimulans och kampen för ett bättre samhälle.

Jag tror inte att någon roas av att veta hur berusad han är, eller hur många gånger per dag han skiter på sig. Jag har träffat mannen ett flertal gånger och även när han verkar nykter stinker han av gammal fylla. En sådan fyllbult är alltså en av ledarna i UFO-Norrköping. Inte undra på att den avdelningen är en av de sämsta i landet.

Tyvärr lever Hasse på sina närkontakter (varav merparten är gamla och fullt utredda) och åtnjuter stor respekt hos folk som inte har haft med honom att göra personligen. Skulle han hamna ombord en Drakoniansk stjärnkryssare blev väl ett frenetiskt letande efter minibaren hans första reaktion. Hasse Promille lever för fyllan, kampen befinner sig långt ned på hans dagordning.

Nu tycker jag att vi alla höjer oss både ett och två snäpp, låt inte våra belackare få rätt, det är seriös verksamhet vi sysslar med. Fortsatt kamp, fotsatt strävan för att mänskligheten ska leva vidare. Nu tar vi och bemantlar all alkoholromantik och rättar in oss i ledet. Vår förmåga är god, förmågan att rikta strålkastarljuset på konspirationer och att avslöja socialdemokraternas fulspel med USA vad gäller korsbefruktning mellan människa och utomjording. Kampen behöver oss, så enkelt är det.

MVH/Sune Andersson

Det har blivit dags för en kortare sjukskrivning, det är ryggen som spökar igen. Det ska ju vara bra att röra sig vid ryggsmärtor, så jag gick ned på stan efter att jag vaknat. Väl där träffade jag gänget som vanligt, ledda av Pelle Sjöman. Det blev lite ryggdunkningar (aj) och fasta handskakningar medan vi väntade på att klockan skulle bli tio.

Finske Mannen skojade om att personalen på systembolaget försovit sig, men ca 15 sekunder efter tio öppnades dörrarna och vi vällde in, redo att fylla korgarna. Jag plockade åt mig Bellman, min favoritöl och det kostade mig 120 spänn, påse inkluderad. Inte undra på att man tvingas snåla in på mat, hygienartiklar och kläder med sådana rövarpriser.

Återsamlingsplatsen var den närliggande Hörsalsparken, men vi stördes av en påflugen polispatrull, så vi rörde oss mot Motala ström, närmare bestämt Järnbrogatan. Där öppnade vi våra första rusdrycker för dagen, det är så roligt att se glädjen i a-lagarnas ögon när de får i sig den första slurken.

Rolf hade köpt sig en hela Explorer och sålde en sup för fem kronor, jag hade bara en tjuga, så det blev fyra huttingar. Klockan var bara halv elva och jag var skönt full. Att förbipasserande tittade snett på mig struntade jag i, torrbollar besvärar mig icke.

Jag gick på något ostadiga ben hem, detta för fortsatt drickande utan att behöva se sig över axeln efter snuten. Nu är jag inne på sista ölen, men jag hinner med en vända till till systembolaget, så jag har ingen brådska.

Dagar som denna avundas jag X, han blev pensionär som 43:åring, men jag ska tvingas jobba. Så jävla orättvist! Nåja, jag kan acceptera tre rejäla fyllor i veckan och underhållsbehandling däremellan. Jag blir ju ålderspensionär snart nog, tanken på 65:årsdagen håller humöret uppe. Nu kallar systembolaget och jag släpper allt för detta viktiga uppdrag. Vi hörs!

MVH/Hasse