Jag har sovit en stund på kvällen, så nu är jag redo att ge mig ut på spaning i närområdet, vid gränsen mellan öppna fält och skog i Motala.

Med mig tar jag en kaffetermos, en skinksmörgås och en ostsmörgås. Osten är Prästost och alldeles lagom stark, skinkan är det sista av julskinkan som nu går åt.

Jag har min Minolta redo att fånga utomjordingar på bild och har nog med minne för flera hundra bilder om jag så skulle önska.

Blir det ingen kontakt inatt gör jag om utflykten på annan plats imorgon kväll. Jag är envis och ger mig inte i första taget.

Kanske fångar jag reptilianer på bild, kanske de fromma mandelögonen. Spännande, måste jag säga.

MVH/Sune Andersson

Då har jag precis tagit 20 mg Oxascand och därmed står det klart: Jag kommer inte att dricka något ikväll. Jag törs inte blanda alkohol med benso, så nu har jag målat in mig i ett hörn, men det må så vara. Jag behöver all motivation jag kan få för att hålla mig fortsatt nykter.

Lite panikkänslor upplever jag nu strax efter intaget. Innan visste jag att jag skulle kunna dricka en smula om jag verkligen kände att jag behövde det, nu går det inte oavsett hur jag mår. Fast, vad fan, klockan är efter tio, så om ca två timmar räknar jag med att gå och lägga mig. Det ska jag väl klara?

Tanken på att spik nykter placera huvudet på kudden hägrar och snart är jag där. Tack alla som följt min kamp ikväll.

Än så länge går det vägen med min vita dag. Nu börjar abstinensen komma med skakningar och svettningar, det går verkligen inte som på räls det här. Snart är min läsk slut också, så då får jag byta till vatten. Vatten när det finns härlig öl i kylen. Jag har bestämt mig för en vit dag och det ska mycket till innan jag bryter ett löfte. En svettklibbig kropp kan jag ta, även om det är en otrevlig upplevelse. Hurra för mig, vad duktig jag är. Hitills i alla fall.

Ja, just du kallar jag pajas. Du som förpestar sidan med dina meningslösa inlägg om hur duktig du är som inte dricker dig redlös sju dagar i veckan. Som om det skulle vara något att skriva om. Ja, jösses, man tar sig för pannan.

Kom igen när du som jag ytterst sällan smakar starkt och då endast i små mängder. En hela punsch räcker länge åt mig, vi pratar flera veckor.

Mindre pajaserier, mer livsviktig UFO-forskning, det är vägen framåt. För inte är du väl nöjd med det liv du lever, med lukten av gammal fylla och nedkissade byxor som dina främsta kännetecken.

Framåt, uppåt och iväg. Hoppas ombord på stjärnkryssaren så tar vi vår del av universum med storm. Bakom oss lämnar vi alla laster Det låter väl alla tiders? Mer UFO-jobb, mindre fylla. Så!

MVH/Arg Motalabo

Ute ligger snön vit. Nja, smutsbrun är nog mer korrekt. Men inne är det vitt. Inte en endaste liten öl har slunkit ned, jag har nolltoelrans mot alkohol idag. Åtminstone tills suget eventuellt blir för starkt.

Att inte dricka känns ofta som att kasta bort en hel dag, verkligheten gör sig påmind, den grå och trista verkligheten. Boten mot melankoli stavas alkohol och det i stora mängder. Tyvärr är idag en sån där jobbig, vit dag. Inget spånken hur gärna jag än skulle vilja sätta läpparna till en frostig burk.

Späkning idag, fest imorgon. Så får det bli.