Efter att jag föreläste på UFO-Östergötlands träff om diverse UFO:n så kom det en motattack. En samordnad attack från Andromedagalaxen med syfte att bryta ned mig och misskreditera mig. Jag känner dock igen intergalaktiskt fulspel när jag ställs inför det.

Jag hånade inte våra besökare, jag försökte inte förringa dem. Detta måste vi vara på det klara med. Jag yppade endast sanningar och förtjänar verkligen inget klappjakt på mig.

Jag begraver ingen stridsyxa, jag har aldrig ens grepat den. Vänligen lämna mig ifred, satans härskare. Universum är rätt stort, så jag tror mig kunna hitta allierade i en annan del av det om jag måste.

UFO-Östergötland har långa tentakler, minns det, ni eländiga varelser.

...hjläp vår X komma ur sitt missbruk. Han har inte öppnat sig för dig, men ej heller vänt dig ryggen. Han må vara en dåre, men en dåre av minimala mått. Jag ber dig att ta på dig hans synder och visa honom rätt väg framåt. Fräls X, visa honom den kärlek du besitter så har du ytterligare ett lamm att leda. Prisa Dig, prisa Gud.

Då var det slut på festandet, det är söndag. Slut och sut vet jag inte, men jag måste dra ned avsevärt på ölen om jag ska orka upp i morgon.

Det är bara att acceptera läget och komma tillbaka i full styrka på tidsdag, min speciella supardag mitt i veckan. Så är det och inget jag kan göra något åt. Bara att "gilla läget" som man tydligen säger. Hrmph!