Skithögarna trillar av pinn som aldrig förr. En av de främsta på senare tid var CIA:s starke man i Latinamerika, Manuel Noriega. De amerikaner med flis och fallenhet för kokain och annat jox har honom att tacka för förstörda näsor och hjärnblödningar. Va' fan, socker ger en kick, men infödingarna har starkare doningar att erbjuda.

Oregerliga "naturfolk" (vilken jämra eufemism för blodtörstiga vildar) tarvar en stark ledare, annars hänger de sig åt kannibalism, incest och annat spännande. Till exempel asoeianerna i Guatemala har för vana att skära förhuden av pojkar och sy en förträfflig duk av deras skinnflikar. Fast denna fina och och av västvärlden oförstörda sed bleknar en smula då man inser vidden av deras fallenhet för trånga getanus.

Manne var antikommunist, men tyvärr var han även kapitalist. När han bekämpade rött slödder med vänster hand och försåg Nordamerika med droger med höger hand (den hand han runkade med till idolbilden av Margaret Thatcher) var han ondskans imperiums gunstling, men han gick på myten om sig själv och fick ett uppblåst ego av zeppelinarstorlek.

USA fick nog och sände sina lydiga trupper mot hans pluttland, då flydde han till ett obetydligt lands ambassad i ett desperat försök att komma undan sina forna herrar. Tuggummituggarna omringade byggnaden och plågade honom med högljudd rockmusik dygnet runt. Det funkade, själv hade jag välkommnat Ludgo Pelles ljuva toner, men hade nog imploderat om även jag utsatts för popmusik utan uppehåll. Den av akne svårt härjade statsmannen gav upp sitt dödsdömda försök att komma undan Den stora Satan och fann sig snart fängslad i staden Nya Havanna, eller Miami som staden en gång kallades när vita människor fortfarande syntes stryka omkring på gatorna.

Det blev några år i sinkabirum för Manne, men vad spelade det för roll? Hans Panama är fortsatt genomkorrupt och droger fortsätter att välla in i USA. Han bröstade upp sig mot mot herrarna i Vita uthuset, det räckte för att få sitt land invaderat och sig själv fängslad. Den gången USA:s krigsmakt slår hårt mot en välförtjänt mottagare applåderar jag försiktigt, inte förr. Och nej, Iran är inte lovligt byte. Men det är en helt annan historia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...