Jag har de senaste timmarna handskrivit inte mindre än femton ark med explosivt material. Texten behandlar "konspirationsteoretiker" (sanningens förkämpar) och hur flera av dem mött en ond, bråd död. Den senaste i raden, eller en av dem i alla fall, är herr Spiers från England, vilken mötte döden i en ruffig lägenhet i Polen. Underligt frånfälle och underlig hantering av mordet av den dokumenterat inkompetenta polska snuten.

Jag själv har oförskräckt tagit kampen sedan jag var tonåring och än bultar mitt hjärta. Kanske är det bara en tidsfråga innan lakejer smyger in i min tvåa och avlivar mig i sömnen. Om det blir mitt öde dör jag med stolthet, jag har i årtionden exponerat den dolda agendan, jag har gjort mer än vad som rimligtvis kan krävas av en simpel medborgare med begränsade resurser.

Inatt kommer jag att upplysa invånarna i stadsdelen Ljura om det växande motståndet mot CIA och andra smutsiga organisationer med kapacitet att genomföra lönnmord över hela vår ihåliga jord i ett desperat försöka att hålla sanningen från allmänheten. Lita på att jag plitat ned information stark nog att avsätta statschefer. Vaknar inte mottagarna av mina senaste A4:ark till får jag överväga väpnad kamp. Tiden för det kommer säkert, men förhoppningsvis öppnar jag ögonen på fler och fler medborgare och behöver inte storma elfenbenstornen ensam.

Den dumma massan behöver en rejäl spark i baken, de behöver en orädd förebild att ta efter. Den rollen tar jag gärna på mig. Ljura inatt, hela landet imorgon.

MVH/Ledningsgruppens ordförande

Nu har jag medicinerat, det blev min dos Clozapine, 600 mg, några Lergigan (sockerpiller) och en Oxascand. Jag har kvar ett lager av den, då jag sällan behöver den. Har även sköljt i mig några öl och en cider, inte bra i kombination med benso, men vad gör man inte när suget kommer? Den där jäkla Theralenen skiter jag i, den funkar ändå inte. Hoppas på i alla fall fyra timmars sömn, det klarar jag mig på.

MVH/Herr X

Jag sket i mina mediciner igår kväll och drabbades av insomnia. Hade problem med röster och var rastlös, så jag gick ut på en promenad mitt i natten. Stannade vid en busskur och tog mig ett bloss, samtidigt som jag samtalade med gästerna i mitt huvud.

I ögonvrån såg jag en bil sakta komma mot mig och jodå, det var snuten. De klev ut och kaxade upp sig, de tog min plånbok och fiskade upp mitt körkort. Det blev lite standardfrågor, sedan sa de att de ville att en läkare skulle titta på mig. Jag skjutsades upp till psyket och fick tillbringa natten på den så kallade observationsavdelningen. På morgonen fick jag träffa en läkare och jag sa som det var att jag var fullt frisk. Uppenbarligen utgjorde jag ingen fara för mig själv eller någon annan, så de fick vackert låta mig gå.

Jag tog omvägen till systembolaget för några öl och cider och har precis hällt i mig en burk för att lugna nerverna. Det var i och för sig fint att sova i en renbäddad säng, men att stanna på avdelningen i veckor, eller kanske till och med månader, går inte för sig. Ikväll tar jag mina små piller, jag har fått nog av snutar och doktorer.