Skithögarna trillar av pinn som aldrig förr. En av de främsta på senare tid var CIA:s starke man i Latinamerika, Manuel Noriega. De amerikaner med flis och fallenhet för kokain och annat jox har honom att tacka för förstörda näsor och hjärnblödningar. Va' fan, socker ger en kick, men infödingarna har starkare doningar att erbjuda.

Oregerliga "naturfolk" (vilken jämra eufemism för blodtörstiga vildar) tarvar en stark ledare, annars hänger de sig åt kannibalism, incest och annat spännande. Till exempel asoeianerna i Guatemala har för vana att skära förhuden av pojkar och sy en förträfflig duk av deras skinnflikar. Fast denna fina och och av västvärlden oförstörda sed bleknar en smula då man inser vidden av deras fallenhet för trånga getanus.

Manne var antikommunist, men tyvärr var han även kapitalist. När han bekämpade rött slödder med vänster hand och försåg Nordamerika med droger med höger hand (den hand han runkade med till idolbilden av Margaret Thatcher) var han ondskans imperiums gunstling, men han gick på myten om sig själv och fick ett uppblåst ego av zeppelinarstorlek.

USA fick nog och sände sina lydiga trupper mot hans pluttland, då flydde han till ett obetydligt lands ambassad i ett desperat försök att komma undan sina forna herrar. Tuggummituggarna omringade byggnaden och plågade honom med högljudd rockmusik dygnet runt. Det funkade, själv hade jag välkommnat Ludgo Pelles ljuva toner, men hade nog imploderat om även jag utsatts för popmusik utan uppehåll. Den av akne svårt härjade statsmannen gav upp sitt dödsdömda försök att komma undan Den stora Satan och fann sig snart fängslad i staden Nya Havanna, eller Miami som staden en gång kallades när vita människor fortfarande syntes stryka omkring på gatorna.

Det blev några år i sinkabirum för Manne, men vad spelade det för roll? Hans Panama är fortsatt genomkorrupt och droger fortsätter att välla in i USA. Han bröstade upp sig mot mot herrarna i Vita uthuset, det räckte för att få sitt land invaderat och sig själv fängslad. Den gången USA:s krigsmakt slår hårt mot en välförtjänt mottagare applåderar jag försiktigt, inte förr. Och nej, Iran är inte lovligt byte. Men det är en helt annan historia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter...

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjäl...

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vå...

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav t...

Eftersom jag slåss mot Försäkringskassan när min enda önskan är att bli förtidspensionär som herr X är har jag konstant dåligt med pängar. Det är inte ett värdigt liv att leva på skärven det kaptalistiska samhället motvilligt vill ge mig. Därför tvin...