Jag träffade en kvinna idag som råkat ut för något hemskt, svårt handikappad för livet. Jag har träffat henne förut och häromdagen var det dags igen. Jag märkte först inget på henne, jag pratade fotboll som vanligt och var väl lite upptagen med mig själv. Sen såg jag.

Uschale, som jag säger ibland. Den här gången är det ett befogat uttryck. Vill inte gå in närmare på hennes skador eller när eller hur de uppkom, hon kanske läser här, men vilket jäkla öde!

Jag fick veta detaljerna idag och det var inget trevligt, lindrigt sagt. Jag har lite drag av det schizoida (förutom min schizofrenidiagnos), men detta berörde mig verkligen. Hon kämpar på, jag hade supit ihjäl mig fortast möjligt.

En skärpt och tänkande människa drabbas av detta. Livet är orättvist.

Jag har en tvättid redan klockan sju på morgonen. Jag tycker det är otroligt jobbigt att fylla en påse med tvätt och gå ned i tvättstugan. Jag är så förbaskat trött jämt och ständigt, förutom när jag borde sova. Då är jag vrålpigg, nu är jag vrålpigg, när klockan är runt midnatt.

Sen har jag medicinhämtning och jag måste vara där mellan tio och tolv. Jag som tycker att det är i tidigaste laget att kliva ur sängen vid just tolv.

Jag får väl hoppa över mina kvällsmediciner och ta en längre sittning vid datorn. Går jag och lägger mig nu är jag helt förstörd när klockan ringer strax innan sju.

Dagar utan åtaganden är bra dagar. Dagar med tvätt och annat störande är dåliga dagar. Dåliga, dåliga, dåliga dagar.

Jag "googlar" på det mesta när jag sitter vaken om nätterna. Hamnade på Miljöpartiets hemsida och den var precis lika stollig som jag hade förväntat mig. Det är ju bara blaj det de har på hemsidan, det blir till humor. Halka på bananskal-humor.

Det är ingen större skillnad på den politik Miljöpartiet förespråkar (inte driver, för de sitter mest i sin partilokal och gaggar) i Norrköping och den som till exempel kommunistsvinen i Vänsterpartiet (de är grannar på Luntgtan, korskontaminering?) förespråkar. Fast det öppet kommunistika Vänsterpartiet är farliga i och med att marxismen är tidens melodi. Ingen lyssnar på en tomte med en Fjällräven Kånken på ryggen.

Bengt heter partiets starke man i Norrköping. Mannen som börjar varje dag med att få stuket precis rätt; Allt från näbbstövlarna till den ekologiskt hållbara frisyren. Med en kille med "intellektuellt funktionshinder" (står så på hemsidan) vid rodret finns det ingen anledning att oroa sig, Miljöpartiet är och förblir ett parti för navelskådande sälklubbare.

Det blir att gå en sväng till min gamla kompis Pelle Hörsel. Jag ringde honom i veckan och bjöd in mig och stollen hade mage att klaga på att jag aldrig ringer. Jag ringde ju för tusan i september, räcker inte det? Och vad ska jag säga? "Hej, idag har jag ätit en ostsmörgås"?

Vi har hittat på mycket skoj genom åren, men nu är han rätt gammal och jag är sjuk, både i huvudet och i kroppen. Det blir att sitta i hans soffa och titta på TV, varvat med rökpauser på balkongen. Det duger som lördagsunderhållning, jag orkar inte med mycket mer.

Tänk på den gamla goda tiden när vi raglade omkring på stan och det enda stället vi kom in på var Olaipuben. Vi har krossat fönsterrutor, vi har urinerat offentligt. Den tiden är förbi, men vilka minnen.

Jag tar med mig några folköl och en Dr Pepper och tar plats i hans nedsuttna soffa. Sitta ensam på min pinnstol kan jag göra på söndag. Och på måndag. Och på tisdag.

Jag var idag på Mötesplats The Box. Jag hänger mest i caféet, men idag var jag faktiskt med på en aktivitet. Jag, två andra "brukare" och en ur personalen slog oss ned med ett musikfrågespel, det såg jag fram emot.

Vi turades om att läsa frågorna, vissa var riktigt kvistiga, men vi gjorde så gottt vi kunde (jag vann naturligtvis). En av "brukarna", Roger, fick en låttext uppläst och han skulle sjunga vidare. Det gick sisådär, blev inte helt rätt. Underkänd. Han fick då ett utbrott på den stackars kvinnan som läst upp frågan. Han gick från noll till hundra på ca tre sekunder och jag satte handen mot munnen för att inte asgarva. Det var inte en nervös reaktion, jag roades på riktigt.

Ledaren/personalen pratade med sävlig röst för att lugna Roger och det fungerade. Helst hade hon väl velat dänga nåt i huvudet på honom, men det får man väl inte göra. Nåja, spelet gick vidare och Roger fick en ny fråga, rörande Abbas låt Waterloo. Vad hette kriget Napoleon förlorade och som avslutades i och med detta slag?

Det var sannerligen en svår fråga. Roger kunde inte svaret (inte jag heller), han rabblade lite standardfakta om Napolen, med sånt kan inte godkännas. Rätt ska vara rätt. Det blev ett nytt utbrott där han kallade den stackars "brukaren", som åter läste frågan, för diverse fula saker.

Man vet aldrig med psykiskt sjuka, jag tänkte att smockan nog hängde i luften, men det var samtidigt så bisarrt, så roligt. Hade jag skrattat rakt ut hade jag kanske fått ett karateslag mot struphuvudet. Ledaren tog det säkra före det osäkra, hon förklarade spelet avslutat.

Det är lugnast att hålla sig i caféet med en kopp snabbkaffe, men ibland vill man njuta av galenskaperna fullt ut. Slagsmål blir det inte ofta, men en och annan brottningsmatch kan det bli när de sjukaste av de sjuka träffas och "umgås".

Jag saknar inte PIVA det minsta, jag har Mötesplats The Box att gå till.

MVH/Herr X

Det blev ett besök på pizzerian. Pizzerian säger jag, jag menar då mitt stamställe. Alltså, inte en pizzeria, bara pizzerian. Jag kör oftast på samma pizza, Caprcciosa, eller hur det nu stavas. Svårt med dessa turkiska namn.

Man kan få ägg, banan, kyckling och annat lustigt på pizzan, vad det nu är för vits med det. Skinka, svamp och råttsvans duger åt mig. Men prejaren Abdulla Muhammed hade höjt priset sen förra gången jag var där (i somras). 80 spänn tog han idag. Men nöden har ingen lag, jag var hungrig och ibland vill man ha annat än kartongrätter.

Gör som jag: ät dig mätt och stöd samtidigt din lokala vildturk. Två floogor med en smäll!

Här försöker man läsa lite nyheter för att se vad som händer i den riktiga världen, den utanför min lilla tvåa och så möts man av svammel, svammel, svammel. Och inte så lite propaganda.

Jag möttes av så mycket skräp, så mycket smuts, skrivet av avfall till människor som kallar sig journalister. De bedriver ingen journalistik, de ägnar sig åt propaganda varje dag fram till klockan fyra, då det är dags för en flaska rödvin på favoritsyltan.

Jag stod inte ut speciellt länge, det var samma gamla skit vad jag än klickade på. Ett par tidningar skrev nedsättande om USA:s president Donald Trump, det var väntat. Jag är ingen vän av USA, men det öppna hatet mot honom måste betyda att han gjort nånting rätt, vad nu det kan vara. Kommunister (läs: S, V, MP, C och allt vad det är) måste alltid ha en fiende och i Donald Trump har de funnit den. Pol Pot var väldigt arg på folk med glasögon, dagens kommunister är väldigt arga på vita människor.

Sen var det de gamla vanliga flosklerna om att massinvandring är bra, är alla tiders. Hela tiden måste murvlarna försvara folkutbytet, precis hela tiden. Om det är bra att europas folk håller på att förintas hade vi alla fattat det för länge sen, vi hade inte behövt bli "upplysta" om det så fort vi öppnar en blaska eller klickar oss fram på Internet.

Ett par blaskor skrev att vi tjänar på massinvandringen. Vi tjänar alltså pengar på att påtvingas tiotusentals somalier och araber varje år? Vad bra! Fast det brukar ju heta att vi ska öppna våra hjärtan, att vi ska visa medmänsklighet. Hur ska de ha det?

Jag avslutar med en halv mening, jag kan inte låta bli. "...Migration är något positivt och bidrar till den mångfald som är en förutsättning för materiell och intellektuell utmaning". Sug på den, svenne. Jag är trött på att spela hänga gubben med mig själv, jag tror jag tar spårvagnen till Hageby för lite intellektuell utmaning. Jag kanske hittar nån Abdulla att snacka filosofi med. Hänga gubbe, förresten... Jag tror jag fick en idé.

MVH/Pelle Jönsson