Jag lyssnar nu på musik, jag stoppar in en skiva i datorn och njuter. Att ladde ned, streama och allt vad det heter är inget för mig. Men jag vågar inte spela musik så ofta, eller så högt, för då skäller grannkvinnan på mig när jag är nere på gården och röker. Det får man ju förstå.

Det har blivit mycket Beatles, Motörhead och annat klassiskt den senaste tiden, men ikväll lyssnar jag på nåt helt annat. Bandet kallar sig "Weißer Arischer Widerstand", eller är det skivan som heter så? Eller både och? En eländig jäkla fylleproduktion, men jag köpte den på 90-talet av nån underlig anledning. Jag inser nu varför den legat och samlat damm de senaste femton, tjugo åren.

Jag diskriminera inte, jag gillar det mesta. Jag lyssnade mycket på punk när jag växte upp, ser inget konstigt med det. Dead Kennedys var en av favoriterna, det politiska fattade inte jag, jag gillade låtarna. Frontmannen Jello Biafra må vara anarkist/kommunist, men skriva låtar, det kunde han.

Jag har rätt många skivor, men de ligger i högar här och där. Jag tar en på måfå och hoppas på det bästa. De där CD-ställen jag köpte på Klas Olsson var barre skit.

Nu blev jag sugen på lite ELO, men hur ska jag hitta de skivorna? Äh, det får duga med Lasse Stefanz greatest hits. Musik non stop. Ja, mein Herr.