Jag har mest förståndshandikappade som vänner på Faecesbook och de är bra vänner. Bara jag slipper träffa dem allt för ofta IRL, som det tydligen heter. De är ärliga, raka och inte så lite roliga.

Nyss sände en av dem live och det var riktigt intressant och givande att se på. Vi kan kalla honom Roger, han som "sände live". De sitter några stycken i nåns vardagsrum och dricker öl. Då kände Roger att han var tvungen att visa det för alla han känner. Ett bra beslut!

Det är roligt att se bilder på vad mina bekanta äter till frukost, lunch, middag och kvällsmat, men när nån sänder live, då måste jag titta, då släpper jag allt annat.

Jag vet inte hur många live-sändningar jag sett, men jag tröttnar aldrig. Vilken tur att jag skaffade Faecesbook. Prisa Gud! Prisa Roger!

Min kompis är rolig. Honom har jag lärt känna genom psykiatrin, det säger väl det mesta. Men han är trevlig och social, det räcker för mig. Vi brukar prata sport, tror inte det blir så mycket annat.

Nu är han på mig om medicin, han vill åt mina lugnande tabletter. Det är inte första gången. Jag sa åt honom att försöka få bensodiazepiner utskrivet, men det gick visst inte, sa han. Minns inte riktigt vad han svamlade om.

Jag gav honom två tabletter nu i veckan, jag har också problem med nerverna och måste ha dem. Jag vill ju ställa upp för honom, han är en god vän. Han ringde mig igår och jag sa att han inte fick några mer. Då blev han sur och la på. Strax efter att jag lagt mig på sängen igår kväll ringde det igen, det är klart att det var han. Jag gick inte upp och svarade.

Vissa personer förstår inte att dåligt mående hör livet till. Ibland mår man bra, ibland mindre bra. Man varken kan eller ska försöka medicinera bort allt. Det finns gott om personer som ringer psykakuten och gnäller för minsta lilla sak. Kompisen är en sån. När han inte ringer mig och gnäller.

MVH/Herr X