Jag sitter och funderar en smula, funderar på att göra något av det jag kan. Jag behöver väl inte vara övertydlig? Klart att du fattar.

Jag skrev en del innan jag smittades med XXX och det var roligt. Både att skriva och att bli publicerad. Det blev inga mängder, men en del. En artikel handlade om ett övervakningsprogram, eller vad man ska säga. Det övervakade inte bara Internet, utan även telefonsamtal. Jag googlade på programets namn och det är tydligen fortfarande aktivt.

Jag fick ett antal A4-ark med information om programmet och det var ett jäkla jobb att läsa igenom allt. Fast jag läste inte allt, jag tröttnade någonstans i mitten av pappershögen. Nåja, jag tog några starköl och svängde ihop en text. Kunskapsluckorna fyllde jag med raljanta partier och jag blev faktiskt nöjd med resultatet.

Det spelade inte så stor roll hur slutresultatet blev, för det var knappt nån som läste tidningarna jag skrev i. Skrev och skrev, några kortare texter blev det. En gång höjde jag en medelmåtta till skyarna, bara för att jag kände för att göra det. Han var en hygglig karl, så det var inget illa ment. Jag tyckte att han kunde behöva lie beröm. Han blev glad och kontaktade redaktionen, varför minns jag inte.

Det är inte så att min mailkorg är full av erbjudande från vare sig Aktuell Rapport, Sämsta Drygbladet eller Proletären. Faktum är att jag aldrig fått ett endaste erbjudande. Men jag vet vilka publikationer (inte tidskrifter, vi lever i den digitala tidsåldern) som jag kan mailbomba.

Vill inte de ha mig får jag väl skriva ned det jag vill ha skrivet, dra ut det på bläckstråleskrivaren och tejpa upp bladen på elskåp runt om i stan. På ett eller annat sätt måste mina texter ut, ut till folket. Allt jag skriver blir till poesi, det bara blir så.

Vill du ha en kränkande text om en politiker i ditt närområde? Vill du ha en erotisk novellett som kvällsläsning? Kontakt mig snarast på: abc123@hatmail.se.

Jag har idag pratat med en kvinna. Pratat med en kvinna! Mest kallprat, men vi pratade i alla fall med varandra. Hon kommer aldrig att vinna några skönhetstävlingar, men jag är ju inte direkt nån adonis själv. Kaka söker maka, med andra ord. Jag söker en maka.

Hennes pojkvän (före detta?) ger jag inte mycket för. Jag har råkat på honom flera gånger och han är ombytlig, rätt prillig och rätt obehaglig. Han har nån form av hjärnskada och den här kvinnan jag träffade förtjänar bättre, hon förtjänar mig.

Det krävs så lite för att jag ska börja fantisera, jag har redan börjat. Men inte så att jag plockar fram mitt könsorgan, jag vill bara träffa henne igen och kanske ta några öl och prata lite strunt.

Några år (-tionden) av ensamhet kan förändra vem som helst. Jag som hade det så gott ställt på kärleksfronten att jag kunde avspisa kvinnor för minsta lilla sak törstar nu efter allt som går i ett par skor. Så länge det är kvinnor, då.

Nästa gång vi träffas ska jag ta mod till mig och fråga om hon vill följa med till nån pub. Jag har piller jag kan ta för att på kemisk väg få mod om så krävs. Salongsberusning och sedan kramkalas hemma hos mig. Vad kan gå fel?

MVH/Herr X