Jag tar då rakt inte medicin i onödan. Jag medicinerar dagligen med Theralen, Sertralin, Clozapine, Olanzapin, Nozinan och Lergigan, de måste jag ha. Jag är förnuftigt försiktig med min Oxascand och tar den bara när jag känner att måendet börjar försämras, jag tar den inte i förebyggande syfte.

Nu är det lite drygt 24 timmar sedan jag tog den och än känner jag mig stabil. Ett, tu, tre är natten här och jag kan gå och lägga mig. Sådana dagar har jag. Men jag har även dagar då jag håller på att gå upp i atomer.

Ångesten brukar slå till på kvällarna. Mår jag dåligt dagtid och tvingas ta två tabletter har jag inget till kvällen. Därför vill jag ha dubblerad dos och ska argumentera för saken på torsdag när jag träffar vården.

Jag får väl hota med självmord, det kanske funkar. :)

MVH/Herr X

Det blev att gå en sväng till Mötesplats Helknas. Idag var det film på schemat, en actionrulle kallad "Kingsman", den var riktigt bra. Det var bara jag som såg den och en i personalen hade lånat den på biblioteket för min skull. Schysst! Annars ses det på film varje fredag, men då är det ofta tråkiga dramor eller kärleksfilmer. Jag vill ha pang, pang.

MVH/Herr X

Nu är jag uppe på benen efter en god natts sömn. Jag gick direkt till barskåpet och hällde upp ett glas punsch, vilken jag nu avnjuter. En stor dag väntar, då frugan ska få steka fiskpinnar och koka ris vilket jag ska äta till lunch. Lita på att hon kommer att få smaka ett och annat riskorn, hon är värd lite mat eftersom hon ingen fick igår.

Vidare hade jag tänkt att telefonera Nils-Erik, min goda vän och den enda vän jag har kvar efter att jag rensade rejält i min bekantskapskrets på 70-talet. De som åkte väck var inga riktiga vänner och jag vet att fler än en av dem röstade på socialdemokraterna.

Nu är det dags att byta stenkaka och när jag ändå är uppe och ränner går jag till skafferiet och plockar fram en biskvi. Punsch, tilltugg och bra musik; Så gör man morgonen förträfflig.

MVH/Arg motalabo

Inte är det många nätter i veckan jag sover. Jag har vänt på dygnet sedan jag slutade på min löjliga sysselsättning. Sover gör jag, men oftast på morgonen och förmiddagen. Nu väntar en förmodat trist natt med slumpmässigt sökande och läsande på Internet.

Några röster har jag inte och det är skönt. Men lite upp i varv är jag, så det är uteslutet att gå och lägga sig. Att sitta sysslolös har jag stor vana av, timmarna går även fast det inte går fort.

Jag tror jag ska porrsurfa. Inte för att jag är eller vill bli upphetsad, mer för att jag ska ha något att göra.

This is mister X signing off for now. See you after daybreak.

MVH/Herr X

Nej, vet ni vad? Jag är så sugen på att träffa en karl, jag suktar efter en riktig klump till karl, kallad björn på gayspråk. Jag försitter ingen tid, efter den inledande handskakningen är det jag som tar ett skoningslöst grepp och visar vart skåpet ska stå. Vi rullar runt på golvet med styva muskler och styva ni vet vad.

Kanske tar jag honom på vardagsrumsbordet, kanske fightas vi hela vägen in till sovrummet. Man vet aldrig på förhand hur en match slutar, eller hur den utspelar sig. Jag är redo att gå tio ronder om så krävs, innan jag utropas till segrare. Jag gillar ju att dominera och det får man ju inte göra om man förlorar. Då är det bara att ställa sig på alla fyra och se glad ut.

Kanske går jag en titelmatch innan veckan är förbi, det är det jag hoppas på. Men returmöte vet jag inte om jag orkar med. Man ska vara mörbultad efter en match, man ska ha lite smärta. En match i veckan är alldeles lagom.

MVH/Lennart K Lindström

Nu har jag lugnat ned mig, men det tog nästan två timmar. Jag sitter och mår rätt bra. Hjärtat har lugnat ned sig och oron försvunnit. Tänk vad två små tabletter kan göra. Jag mår så bra att jag hoppar över att ringa AE ikväll, en annan klarar sig själv. Jag har inga planer på att ta mitt liv och inga planer att ge vika för vad rösterna säger, skulle de komma tillbaka. Så här bra har jag inte mått sedan i eftermiddags. Ingen ångest och inga symptom. "Finemang sa Mobergskan när hon fick en unge med hantag i ryggen".

MVH/Herr X

Jag klev ur sängen tidigt, men omtänksam som jag är gav jag lilla frugan sovmorgon. Jag väckte henne halv fem, men tydligen var det för tidigt för mitt lata stycke, så jag fick ta ett bastant tag i hennes öra och dra upp henne från den mjuka och sköna madrassen.

Jag ställde henne i köket och hon kokade ägg och bryggde kaffe och det gick som en dans. Jag blev så klart glad och beslutade att hon skulle få andas frisk luft. Det är tryckande sommarvärme ute, så hon hade bara en morgonrock på sig. Inga skor, då de slits så förskräckligt. Det innebar att hon hoppade högt när hon trampade på småstenar och jag inte hoppade, men skrattade, högt.

Att ha henne i koppel går som en dans. Det är naturligtvis strypkoppel, det är effektivast när man vill sakta ned henne när hon far fram som den djungelvilde hon är. Jag behövde bara snärta till henne ett fåtal gånger då hon kan vara lite slö med att lyda mina kommandon. Men "stopp", "full fart framåt" och "sitt ned" har hon lärt sig.

Nu har jag stuvat undan frugan för idag, men lita på att jag släpper upp henne ur källaren imorogn också. Då ska hon massera mina fötter och rygg och efter det ska hon få ställa sig i köket och steka fiskpinnar. Jag räknar med att frugan behagar mig som hon bör, då mannen är skapelsens krona.

MVH/Arg motalabo

Det började med oro i kroppen och sinnet. Jag retirerade till sängen och la mig, men det blev bara värre. Reste mig upp och gick ut i köket där mina livsviktiga mediciner finns. Fick i mig två tabletter Oxascand, nu får jag se om de funkar.

Det är meningen att jag ska klara mig ett dygn på 20 milligram Oxascand, det är ett hån. Ett hån som heter duga mot mig. Okej, jag har andra lugnande att ta till, men de är svagare än Oxascand, de kan jag lika gärna vara utan.

Ångest är något otroligt jobbigt, man är färdig att hoppa ur skinnet eller hoppa från köksfönstret. Ångest kan döda. Än har jag inte fullt utvecklad ångest, men försämring kan komma hastigt.

Jag hade tänkt att inte ringa akutenheten ikväll, men gör jag det gör jag det av desperation, inte för att jag är sugen på att snacka.

Har du aldrig upplevt ångest är du bara att gratulera.

MVH/Herr X