Som vanligt är jag uppe i varv och upplever visst ångestpåslag. Har medicinerat med Stesolid, men den biter inte på ångesten så värst bra. Jag har kanske byggt upp en tolerans mot den medicinen. Sitter vid datorn och lyssnar på musik, samtidigt som jag har TV:n på, måste få till en ordentlig distraktion. Fokusera på något skojigt och inte sitta och känna efter hur jag verkligen mår hela tiden. Jag har en känsla av att något är fel, allvarligt fel och vet inte vad jag ska göra åt saken. Nåja, om jag kör på medicin har jag två fulla burkar med överbliven Stesolid i, av vilka jag kan ta en grabbnäve. Ångest är ta mig fasen det värsta i mitt liv och bra mycket jobbigare än röster i huvudet. Tänk att ta kanske 50 milligram Stesolid och känna ångesten rinna av mig och finna ro att lägga mig på sängen och sova.

MVH/Herr X

Fnoskiga lilla frugan och jag är hembjudna till min gode vän Nils-Erik med fru. Hon ska laga till en rotfruktsgratäng och självklart får min lilla fru vara med i köket och kanske lära sig ett och annat. Nils-Eriks fru är riktigt skicklig vid spiseln och fixar nästan vad som helst i matväg. Lyckans ost, Nils-Erik. Som vanligt tar jag med mig en flaska punsch och ett paket cigariller, man är ju inte snål, inte. Känner jag Nils-Erik rätt kommer han att bjuda på whisky och vare sig han eller jag spottar i glaset. Efter att ha ätit en stadig måltid och blivit drucken blir det en droska hem. Jag vill ju inte vingla gatan fram och försöka gå upprätt samtidigt som jag håller lilla frugan i ett fast grepp. Det får kosta att åka taxi, det är ytterst sällan jag gör det. Jag räknar timmarna tills vi ses, min kamrat.

MVH/Arg motalabo