Idag har varit en storartad dag. Jag vaknade efter ca tio timmars sömn och kände mig fullständigt utvilad. Lördagskvällen bjöd som vanligt på kvävande ångest men jag lyckades somna med hjälp av mitt antipsykotikum och en propavan. Sedan sov jag sött tills söndagsmorgonen var långt gången.

Jag tog en kort promenad ned på stan och drog sedan hemåt igen. Jag hade ett hembesök från den s k mellanvården att passa. En mentalskötare kom hem till mig ca 12.30 och tillsammans lagade vi mat. Det blev kycklingfilet, ris och bernaisesås. Disken tog mentalskötaren hand om medan jag åt (stort tack!), sedan småpratade vi lite, innan det blev dags för henne att åka tillbaka till jobbet. Med mat i magen och disken avklarad, kände jag mig redo att möta världen.

Jag gick till en närbelägen park och lekte med min systers två barn, brännboll och kast med studsboll stod på schemat. Sedan blev det en sväng till mina föräldrar innan jag slutligen gick tillbaka hem. Väl hemma oroade jag mig lite för att ångesten skulle återvända. Det gjorde den inte. Tji fick den. Nu sitter jag här vid datorn och bara njuter. Det känns som att inget kan stoppa mig. Jag har absolut inga s k positiva symptom [jag har paranoid schizofreni (F20.9)] och de negativa symptomen kan jag leva med. Kort sagt: jag känner mig helt frisk. Nu tror jag bestämt att jag ska belöna mig med ett par starköl.

Författat av Andreas 

Som satanist tar jag bestämt avstånd från att välta gravstenar. Det ger ingen kick och är bara jobbigt. Att det kränker de döda struntar jag i, jag finner det bara inte mödan värt. Inte heller finner jag någon glädje eller upphetsning i att döda spädbarn för att dricka deras blod. Därmed inte sagt att jag inte dricker blod, men det finns andra sätt att få tag i den dyrbara vätskan, nämligen genom små löjliga djur. Deras liv är inte värda ett dugg och som satanist är jag egocentrerad och värderar mitt eget liv högst av allas.

Som modern och tidsmedveten satanist väljer jag att stödja dagens regering. De sätter individen i centrum, snarlikt hur vi satanstroende gör, det är bara det att vi tar det ett par steg längre. En satanist hyllar den starka, oberoende individen och förkastar kollektivismen.

Jag ser ned på min nästa, som den sanne misantrop jag är. Endast genom att älska dig själv och arbeta för personlig njutning, vinner du min respekt. Att umgås med människor som inte är satanister ger absolut noll i utbyte och sådana kontakter uppmuntras icke från vårt håll. En sann satanist umgås bara med gelikar och vägrar att sänka sig till kreti och pletis eländiga nivå. Satanismen är en elitistisk och egoistisk religion, som belönar den som värnar sig själv och sitt eget välbefinnande. Kom med i framtidens minoritetsrörelse (massrörelse är per definition ett förkastligt uttryck), vig ditt liv åt Satan och dig själv. Hell Satan!