Jag kanske tog i lite när jag kallade er för bögar.

Men förklara varför äldre såsom ni anser det vara "viktigt" att lära folk hur man gör flygande tefat att papptallrikar!!

Väntar med spänning på svar!

//Andreas

Häromdagen skrevs ett inlägg av signaturen Andreas. Denne spoling kritiserade i hårda ordalag Motala-avdelningen, med en oresonlig och hatisk litania. Jag är själv både från Motala och medlem i den lokala UFO-föreningen. Jag kan försäkra er om att vi är 100 procent seriösa och mycket vetenskapliga i vårt förhållningssätt till UFO:n och utomjordingar. Det vi har skrivit om är sant och något som alla borde vara intresserade av: kontakt med utomjordingar.

Att avfärda oss i ett barnsligt inlägg, fyllt med invektiv, leder ingen vart. Snorungen med signaturen Andreas (falskt namn?) har även mage att påstå att vi skulle vara homosexuella. Befängt! Var fick han det ifrån? Han har uppenbarligen en mycket livaktig fantasi, förutom att han är en lögnare. Nej, du lilla, lilla Andreas (?), du ska passa dig så att inte DU blir bannad. Din eländiga djävulsdyrkare. Tvi vale!

Varje gång jag lagat mat den senaste tiden, har jag stört mig på att det skallrat och knäppt om köksfläkten. Irriterande, men det var säkert i sin ordning, tänkte jag. Så, en dag, fick jag ett plötsligt infall att ta isär fläkten, för att göra den ren.

Heureka! En tingest i metall och plast, ramlade ur fläkten och ned på spisen när hade grävt runt en liten stund. Jag blev helt ställd, oförmögen att röra mig. Jag stod bara och fånstirrade på objektet. Så plingade det till i huvudet på mig.

Detta var ett verk av SÄPO. De måste ha gått in i min lägenhet när jag inte var där och planterat denna tingest i köksfläkten. Det var helt enkelt en mycket avancerad sändare, något som man ej kan köpa på den öppna marknaden. Med händer som skakade av upphetsning tog jag den i min hand. Den pep och brusade och var uppenbarligen i full gång att sända direkt, live, från min lägenhet, rätt in i SÄPO:s högkvarter.

Sannolikheten att detta var den enda sändare i min lägenhet är liten, så nu ska jag ägna en dag eller två att gå på jakt efter flera av dessa fördömda sändare. Jag känner mig kränkt, men också lite stolt. Jag är ju regimkritiker och uppenbarligen en viktig sådan, eftersom säkerhetspolisen jagar mig så envetet.