Jag har levt med min schizofreni ett antal år. Ofta sätter sjukdomen käppar i hjulet, men vissa dagar mår lika bra som vem som helst. Dock lever jag med ständig oro att åter bli psykotisk och kräva inläggning. Man kan aldrig slappna av helt med schizofrenin i bagaget.

Jag har upplevt vården innifrån. Tidvis svårt sjuk med starkt vårdbehov, många gånger tvångsvårdad med restriktioner. Som tur var blev jag inte lämnad vind för våg efter att jag blivit utskriven, det fanns stöd att få. Jag fick olika former av terapi och jag fick umgås med andra med samma diagnos i psykossektionens regi. Det blev verkligen ett lyft för mig.

Sedan kom förändringen med stort f. De styrande måtte ha ojat sig ordentligt över hur bra vi med schizofreni hade det, för numera har jag och många med mig fått smaka på besparingar och nedskärningar som aldrig förr. Den egna avdelningen för oss med psykossjukdom? Puts väck! Musikterapi? Nej, nej, bort med den. Konstterapi? Ja, ni fattar väl?

Jag har god kontakt med viss vårdpersonal. Många av dem har gått vidare till andra sysslor, gett upp psykiatrin helt. De känner vanmakt och ilska över hur de behandlats och hur psykiatrin allt som oftast fått stryka på foten. Den senaste dåliga nyheten kom därför inte som en överraskning. Den så kallade mellanvården läggs ned. Livlinan när man mår dåligt utanför kontorstider försvinner även den. Hur tänker de styrande?

Vi är många med psykisk sjukdom, vem som helst kan drabbas. Varför då denna diskriminering? Finns det en tanke bakom nedskärningarna annat än att göra en kortsiktig vinst? Jag tvivlar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...