Min kompis Hasse Promille ringer ibland och vill umgås. Han är mannen som alltid har lite innanför västen, jag har knappt sett honom nykter under alla år vi känt varandra.

Jag blir till och från sugen på ett rus och kanske skulle jag ta mig ett återfall. Det är trevligt att vara full och än trevligare att vara full i någons sällskap.

Kanske, kanske, kanske köper jag mig en påse öl imorrn och ringer Hasse. Full har jag inte varit sedan januari förra året, det kanske börjar bli dags för en drängfylla. Spara en snaps till mig, Hasse!

Huvva, vilken ångest jag hade under gårdagen. Ångest är farligt, den kan driva en till självmord. Jag har  haft ångest i över femton år och jag vänjer mig aldrig. Ångest är ofarligt, ångest är bara en känsla, ångest bla, bla, bla, bla. Sånt får man höra av folk, till och med av vården.

Jag är relativt nyinsatt på Zypadhera och Olanzapin (nästan samma sak, men den första är injektion) och tänkte att det kunde vara pg a dem som jag upplever förhöjd ångestnivå. Min kropp reagerade med att ge mig ångest när jag hade Haldolinjektioner, tänkte att det var samma sak nu.

Jag tänkte inatt: "Ska jag ringa AE (akutenheten) eller inte. Jag ringde dem ju förra veckan." Jag tog mig ett bloss och funderade och kom fram till att jag inte skulle ringa. Det var ett bra beslut för jag vill inte upplevas som en som skriker efter uppmärksamhet.

Nu har ångesten klingat av, men jag vet av erfarenhet att den kan slå till precis när som helst. Jag är glad för varje ångestfri minut.

MVH/Herr X