Jag har nystat lite i min bakgrund och hittat en del intressant. Mitt efternamn betyder en sak på tyska, men det är ett ovanlig namn i Tyskland. Det är inget gloriöst namn, tvärt om vittnar det om att namnets anfader var en simpel man.

Jag skriver nu den chockerande sanningen om mig: jag är en så kallad jenisk resande. Inte nog med det. Min släkt är turkisk. Nja det sista är inte bevisat, men mitt namn kan stavas annorlunda och då blir det ett turkiskt namn.

Jag vill vara blond och blåögd och gärna vara dalkarl, då de bästa människorna i hela världen kommer från Dalarna. Jag vill, jag vill, jag vill! Vem vill vara turkisk zigenare?

Jag måste erkänna en sak, jag ringde akutenheten igår. AE, eller akutpsyk som vissa säger. Blev tillsagd att komma dit och det innebär en rejäl promenad på säkert 40 minuter. Men jag satt bara hemma och dunkade pannan i väggen, jag gick dit.

Jag blev tillsagd att sätta mig i en soffa och vänta, men jag är traskandets kung, jag gick fram och tillbaka i korridoren. Som jag alltid gör när jag är på psyk!

Jag upplevde det som läbbigt att vara inlåst. Ett friskhetstecken, ty när jag är psykotisk är det tvärtom, jag tycker det känns tryggt med låsta dörrar. Sedan fick jag vänta, vänta och vänta. Så jag stoppade en skötare och bad om att få bli utsläppt och det var inga problem.

"Du kom hit frivilligt, du får gå hem om du vill. Men då får du ingen hjälpa av oss". Taget! Jag är barre ute efter att bli neddrogad av bensodiazepiner och sådana var väl tveksamt om jag skulle få. Jag gick hem.

Jag kan lika gärna sitta på min gamla pinnstol och ha ångest som att sitta i en soffa på AE och ha ångest. Jag ska aldrig mer ringa och besvära dem.

MVH/Herr X