Jag håller i inköpen till nästa expedition och behöver veta vad ni helst vill äta, lingongrova eller rallarhalvor. Ljust bröd har vi väl alla ätit oss trötta på, dessutom är man bättre beredd på närkontakt med fibrer i magen än utan. Att ta med sig eget bröd är såklart tillåtet, dock ej knäckebröd. Ni kan ringa mig på vardagar mellan klockan fyra och sex på kvällen, eller så kan ni posta ert förslag här.

Jag vill alltid lära känna nya killar, kanske även dig. Ibland blir det brottningsmatch och annat härligt, ibland bara en fika. Man vet aldrig och det är en del av tjusningen med att träffa folk. Nu vill jag bredda mitt kontaktnät och jag är villig att betala för att få det att ske. Jag skänker hundra kronor var till de tre första killar som ringer på min dörr. Du får inte bara en hundring, du kan även få min kropp en stund. Ett erbjudande jag hoppas du inte kan motstå. Har du vägarna förbi så kom gärna upp en sväng.

MVH/Lennart K Lindström

Av nån anledning är ångest vanligt vid psykossjukdomen schizofreni, jag vet inte varför. Vissa får ångest efter att den utlösts av en sak. Det kan vara stress eller kanske ångest för vad rösterna säger eller kanske kommer att säga. Min ångest bara kommer till mig utan synbar anledning.

Det jag har mot ångest är i dagsläget Lergigan, Theralen och Oxascand och bara den sista är något att ha. Ångest om nätterna har jag oftast inte, då jag sover gott på bland annat Nozinan. En tredjedel av dygnet mår jag okej, men i sovande tillstånd. Jag vill må bra även i vaket dito.

Jag har just nu ångest, men inte så allvarlig. Jag spelar medryckande musik på stereon och tar mig en folköl och försöker koppla av. För när ångesten slår till med full kraft vill man bara fly. I mitt fall gå ut på gatorna och irra.

Det finns potent medicin att ta till, men läkarna skriver helst inte ut dem. Men jag fyller snart 52 och är ensamstående. Vad gör det om jag skulle bli beroende? Jag vill bara ha en värdig medel- och ålderdom, det måste väl även kvackare förstå?

MVH/Herr X

Jag kände för att unna mig lite extra och gick till speceristen med siktet inställt på godsakerna. Väl där letade jag efter glace, men mitt märke fanns inte. Jag gick då fram till första bästa bodknodd och sa som det var: "Var har ni gjort av Trollhätteglassen med vaniljsmak"? Min röst var bestämd och hård, då en modern butik bör kunna ha vad kunderna vill ha. "Sånt för vi inte" fick jag till svar av slyngeln jag konfronterade. Det bidde ingen glace, men väl ett paket mazariner.

Jag litar inte på det stora företaget som gör den mesta av glassen som säljs, det är fullt med sötningsmedel, hormoner och glutamat i deras sliskiga produkter. Tacka vet jag riktig glace som på Glass-Oskars tid.

NVH/Arg motalabo

Idag var jag på mottagningen (Spiran) för att under överinseende av vården ta min antipsykotiska medicin Olanzapin. Det var min kontaktperson (kp) som gav mig den och jag svalde snällt. Dessutom pratade vi i kanske fem minuter och det kalaset gick på 200 spänn. 200 spänn för fem minuter, det är ju inte klokt!

Jag måste dit och bli matad måndag till fredag och det gillar jag inte. Jag är ju morgontrött och vill helst sitta hemma och uggla. Jag hoppas detta jäkla coronavirus försvinner så jag kan få mina sprutor istället.

MVH/Herr X

Javisst, vården är på mig om medicinering. Har fått samtal tre dar i rad och idag har di ringt hela två gånger. Helfestligt! Saken är den att min injektion ej blir av pg a smittorisk (vi patienter sitter i grupp efter injektionen) och därför har jag fått Olanzapin utskrivet, en tablett som tas rektalt. Eller var det oralt?

Kontaktpersonen sa rätt ut att han inte trodde jag skulle ta mina nya piller. Jag tror inte jag svarade med något annat än ett jaha. Äh, jag var trött och låg på sängen och lyssnade väl inte så noga.

Men vet ni vad, kvackare och mentalskötare? Jag har redan tagit min dagsdos Olanzapin. Jag är duktiga killen, men trots det trakasseras och förföljs jag av vården. Gapa stort...

MVH/Herr X

Min kp (kontaktperson) ringde och väckte mig. Han hade såklart sett att jag var på akutenheten i fredags och sa mer eller mindre rätt ut att jag slarvat med medicinen. Det har jag inte gjort, bara nån kväll jag hoppat över den. Jag var trött och yrvaken och kommer inte ihåg så mycket av samtalet, men det verkade på honom som att jag varje morgon måste gå till mottagningen för att bli istoppad mediciner. Vad? Det kan han glömma, jag behöver min sömn. Om jag struntar i att dyka upp finns det inte så mycket vården kan göra. Jag vill inte göra mig ovän med någon, men måste jag så måste jag. Det räcker med att jag hämtar benso och får min spruta på mottagningen.

MVH/Herr X

Har till och från rätt kraftiga besvär som kommer av ett defekt organ. Psykakuten sa till mig att gå till vanliga akuten, men jag törs inte. Jag dör med stövlarna på; En läskflaska i ena handen och en handfull chips i den andra.

Chansen finnsd att det är självframkallat och ett sätt för ångest att yttra sig. Jag hade ännu kraftigare besvär i maj månad strax innan jag blev tvångsvårdad, så jag vet vad psyket kan ställa till med. Jag hoppas på ångest även nu.

Är det inte ångest så har jag skrivit lappar med inloggningsuppgifter, lösenord och koder och lagt väl synligt. Skrev även namn på och telefonnumer till en hårdrockande vän, han ska få alla mina skivor.

Jag tror att varje dag blir min sista, tänk er att leva med det. Ständig oro för att dö och mer än en gång per dygn ren och skär dödsångest. Jag vill ha tillbaka min Stesolid, men di njugga kvackarna förvägrar mig den.

Jag sänker ett par folköl och lägger mig på sängen. Kanske dör jag under natten, men jag hoppas och tror att det blir fridfullt och utan smärtor. Hörs vi inte mer så vet ni att jag är på andra sidan.

MVH/Herr X