Nedan följer ett skakande reportage om medarbetares X's vistelse på psykiatrisk klinik. Detta skrevs i våras, men är lika rykande aktuellt iadg. I och med att den har ett visst publicistiskt värde, lägger vi ut den på Käftsmällen.

Vid lunchtid på skärtorstagen anlände en polispatrull till mitt hem. De grep mig efter visst tumult och knuffade bryskt in mig i patrullbilen utan förklaring. Snart gick det dock upp för mig vart vi var på väg: psykiatriavdelningen på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Denna del av sjukhuset har jag lärt mig känna allt för väl under mina år av motståndskamp mot socialdemokratin. Otaliga är de nätter jag tillbringat inlåst, ibland fjättrad med spännbälte, utan att jag begått en ynka litet brott. Ja, det är klart: frågar jag dem får jag veta att jag är SJUK, paranoid, schizofren, en fara för mig själv o sv. Pyttsan! Min envetna kamp mot SAP (Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti) är den riktiga orsaken att jag hamnat där jag hamnat och nu var det alltså dags igen. Valet av tidpunkt denna gång berodde delvis på att de försökte knäcka mig genom isolering under storhelgen (de har gjort samma sak förut under julhögtiden och midsommar), men framför allt att de vill skrämma CENSUR till tystnad, då hemsidan blivit en formidabel succé.

Ett litet konferensrum där en läkare, en psykolog och två anonyma manspersoner befinner sig blir min första anhalt. Psykologen och läkaren tramsar på och slänger ur sig anklagelser mot mig. Denna tirad pågår ca tio minuter och sedan får jag erbjudandet. An offer I can't refuse: "Underkasta dig frivillig vård, eller så skriver vi ut ett vårdintyg och tar in dig under LPT (lagen om psykisk tvångsvård)". Jag beslutar mig för att bli "frivilligt" inlagd och mötet är över. De två mystiska männen i kostym avlägsnar sig utan att ha sagt ett enda ord och jag ledsagas till mitt rum av en biffig mentalskötare.

Rum nummer 62 är sterilt. En säng, en liten garderob, två stolar och ett pyttelitet badrum är allt. Jag får förklarat för mig att då jag har alkohol i blodet kommer jag att hållas inlåst, utan kontakt med mina medfångar, till dagen därpå. Jag kan bara skratta åt detta befängda påstående. De skyr inga medel för att nöta ned mig. Nåväl, jag har suttit isolerad förr och slår mig ned på golvet. Tiden går sakta, sakta och de enda gånger jag avbryts i min dvala är för medicinering (tre ggr) och kaffe och torr smörgås (mystiskt bitter eftersmak). Natten kommer och till slut även sömnen.

Leponex, Imovane, Propavan och Nozinan. Dagarna går, men drogerna består. Medicinintagen liksom psykologförhören blir snabbt en vana. Då och då får jag så småningom chansen att få en nypa frisk luft, men inte oövervakat. En skötare hänger hela tiden över axeln. Att rymma är möjligt, men onödigt. Jag misstänker nämligen att jag fått i mig radioaktiva substanser, vilka gör att jag enkelt kan pejlas in av SÄPO. Dessutom när jag en förhoppning om att min inlåsning ska bli av det kortare slaget. Jag har nämligen låtit läkarna tro att min aversion mot SAP är borta. Jag har på ytan samarbetat.

Tisdag förmiddag. Det vanliga scenariot. Läkare, psykolog och två tigande män i mörka kostymer. Nej, jag hör inga röster. Nej, jag är inte avlyssnad och nej, det smyger inga sosseknektar runt husknuten. Doktorn skriver trumpet ut mig; Han vet att jag tillsammans med resten av CENSUR fortfarande är en potent fiende, men lagen är (för en gång skull) på min sida.

Helt fri är jag dock inte. Jag har fortfarande anmälningsplikt och medicinhämtning tre gånger per vecka fortsättningsvis, men det var bara väntat. Mentalvården släpper inte frivilligt greppet. Att sossarna fortfarande vägrar ta bort avlyssningsutrustningen från min lägenhet är också väntat, men en annan historia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag färfattar dessa rader på min telefon och gör det från klassisk mark, nämligen Hörsalsparken. Vi är ett mindre sällkap som träffas och njuter av några folköl. Själv har jag bara ett sexpack trekommafemmor. Det är synnerligen dålig stil av regimen ...

Om cirka en och en halv timma sparkar en fotbollstäfling igång där IFK Norrköping tar emot pundarna i Hammarby IF. Jag tror på seger för gästerna, då Snoka är ett mediokert lag som lär hamna långt ned i tabellen. Dock ligger man strax före Bajen, men...

Just nu lyssnar jag på skivan "Denim and leather" med kultbandet Saxon. En annan är ju hårdrockare och har till och med hår långt för att spara i en rejäl tofs. Det har blivit några skivor spelade idag, till exempel "The last in line" med Dio, men äv...

Det blev ett rejält firande av min utskrivning igår me en hela Dworak brännvin. Tittade på actionfilm på TV och bara njöt. Det satte sina spår, jag kom i säng sent och vaknade sent idag. Var en smula bakfull och orkade med mycket möda och stort besvä...

Nu är jag äntligen hemma igen efter en månad minus en dag varit inlåst på psyket. Min tvångsvård hade gått ut imorgon och jag gav inte läkarna en chans att förlänga min vårdtid ytterligare. Jag är fri, jag är ute i samhället igen! Naturligtvis firade...