Människor vill spela viktiga, det är min enda förklaring till ett visst fenomen. En bokstav mellan för- och efternamn ska det va'. Jan P Johansson är mer respektingivande än bara Jan Johansson, håller ni inte med? Det finns många exempel på folk med mindervärdeskomplex, det senaste jag stött på är Donald J Trump. Så onödigt, så löjligt. Kalla mig inte Wolfram Tungsten, det ska vara Wolfram F Tungsten. F som i förbannad.

MVH/Wolfram Tungsten

Raggare, det är ett jäkla patrask. Hade kontakt med en gammal vän via Faecesbook och han stod på ett torg och tittade på när de fräste fram i sina flotta bilar. Raggarna ligger och skruvar på sina vidunder större delen av året och längtar så till den där dagen i augusti när de får visa upp sig. Farliga, rebelliska och jag vet inte vad.

De kan alla dra till närmaste gatukök och smeta in sig med räksallad, i min stad har de inget att göra. Obligatoriskt körförbud, ge dem varsin EPA-traktor med punktering, helst på alla fyra hjul.

MVH/Werner von Oben

Jag ska snart se ett videogram, jag har några klassiker i bokhyllan. Det blir "Gentleman Jim", en mycket stark och skickligt framställd film. I huvudrollen ses Errol Flynn, en karaktärsskådespelare utan motsvarighet.

Jag ska villigt erkänna att jag har en del filmer jag drar mig för att spela upp när jag har besök. Jag talar naturligtvis om Tarzan-filmerna, där Johnny Weissmuller skämmer ut sig genom att gå runt i underkläder mest hela tiden. Men ibland vill man ha något lättsmält, bara låta sig ryckas med av filmen, detta förträffliga tidsfördriv. Men visst är "Djungel-Jim" hans överlägset bästa film.

Många rynkar på näsan åt ljudfilmen, men jag är ingen stockkonservativ bakåtsträvare. Jag tog det tekniska språnget redan på sextiotalet och det är sällan jag dammar av mina Victor Sjöström-alster, en av många skickliga regissörer. Men visst håller en film som "Thomas Graals bästa barn" än idag.

För att undvika att gå ned sig i filmträsket bör man bara se en film i veckan, helst på söndagar. Överkonsumtion är skadligt, det finns det bevis för. Jag minns än idag en klasskamrat som gick på matiné flera gånger i veckan och honom gick det illa för. Kronvrak och dagdrivare.

Att gå på biograf har jag däremot aldrig förstått tjusningen med. Där håller den långhåriga ungdomen till och vräker i sig popcorn och kastar femöreskola på filmduken. Ren anarki! Jag stannar hemma, startar fotografiska apparaten och ser mina klassiker i lugn och ro.

Film är min böjelse och jag ser inget fel med det. Så länge man inte låter sig fördärvas av Hollywood-produktioner där de sågar itu varandra med motorsågar är det ingen fara för hjärnskador.

"Here's looking at you, kid".

MVH/Arg motalabo