Jag vill hissa Lasse, hissa Lasse. Hissa upp honom i närmaste lyktstolpe. Nej, jag har inte druckit för mycket öl, jag är helt nykter, men att bara tänka på Lasse gör mig arg. Och inte fan vill jag tänka på honom så här en fredagkväll. Lasse, du vet förmodligen vem jag är och lita på att jag vet vem du är. Minns du vårt hastiga möte den där septemberdagen en gång för länge, länge sen? Det var kul, kanske råkar vi på varandra igen. En sista gång?

Har varit en sväng till Mötesplats Idiot, stället för psykiskt sjuka i Norrköping. Jag har varit där så pass mycket att jag känner igen de flesta och vet deras namn. Som vanligt sitter de till och från i grupp och läser tidningar eller stickar. Helt meningslöst, sånt kan man göra hemma.

Det roligaste var när "Doktor Glas" (kompisens öknamn på en tjomme) stötte knät i ett bord och liksom ylade av smärta. Jag skrattade gott och pekade finger, det är sånt som livar upp mig.

Jag går främst dit för billigt kaffe och billig mat, de aktiviteter Mötesplats Idiot erbjuder är inget för mig. Bland annat sitter de i ett rum och sjunger tillsammans till klipp på Youtube. Då är man riktigt sjuk om man har utbyte av sånt.

Jag behandlas som spetälsk av personalen, men det är ju bara bra. Jag drar skämt och pratar sport/musik, jag har inget behov av socionomer eller vad de nu är. Deras dösnack ger mig ingenting.

Självklart rycker jag i entrédörren klockan tio på måndag morgon. Kaffe för en femma och en cigarett utan filter är en bra start på veckan. Mötesplats Idiot är inte helt värdelös.

MVH/Herr X

General Hans-Adolf Prützmann öppnade sina stålblå ögon för första gången denna dag år 1901. Inte bara militär, utan även polis. Minst sagt av annan kaliber än stolpskott som Carin Götblad, Sten Isidor Heckscher och andra fähundar som svärtat ned den svenska poliskåren. Svinga du din batong i Valhall, Hans-Adolf.