Har denna blogg gått och blivit nån jämra sportsida, eller vad? Det är IFK hit och Dolphins dit. Jag börjar tröttna. Vi måste gå tillbaka till det viktiga, vårt ufo-arbete, våra träffar (de sker regelbundet) och våra fantastiska framsteg. Okej, mycket av vårt material är för explosivt för att publiceras, men ett par inlägg i veckan ska vi klara av. Jag skyr sport och vet inte ens om bollen är rund. Jag kräver en uppryckning.

Vän av ordning

Vita Hästens tränare Sune Bergman är känd för sitt heta temprament. När han tränade Sundsvall betedde han sig riktigt illa mot domaren. Han gav honom långfingret och skrek okvädningsord. Detta från läktarplats, eftersom han betett sig illa tidigare. Vi får hoppas att han numer kan lägga band på sig och att han har mognat. Det var trots allt åtta år sedan denna incident, men Käftsmällen skrattar fortfarande.

Är nyss hemkommen efter en resa till Götet Bakom Flötet och IFK:s match mot GAIS. Det blev en härlig seger och tre mycket viktiga poäng. Nu tror jag att "vi" klarar nytt kontrakt. Vi var ett gäng som hoppade av supporterbussen och drog direkt till en krog. Där firade vi med öl och whisky i mängder. Härnäst väntar Gefle, ännu en viktig match. Å andra sidan är varje poäng livsviktig för vårt kära IFK. Klarar sig laget kvar i högsta serien kan vi locka till oss bättre spelare nästa säsong. Framåt kamrater!

Får kosing från FK på måndag och i plånboken är det tunnt. Jag har tvingats panta burkar för att köpa cigaretter och öl, har bara tre säckar kvar. I detta läge prioriterar jag drickat, mat kan jag äta varannan dag. En dag utan alkohol är otänkbart, då svälter jag mig hellre. Fast på måndag är jag tillbaka på banan igen. Nu snittar jag endast sex öl om dagen. Jag behöver minst tolv för mitt efterlängtade rus. Jag räknar timmarna tills måndagen är här.

Hatten av för sveriges främsta fotbollssparkare genom tiderna. Vår Gunnar Nordahl slöt ögonen för sexton år sedan i Italien. Jag har svårt att fatta hur fort åren sprungit iväg, det känns som igår när jag hälsade på honom utanför Idrottsparken. Ett minne för livet. Var han stor på planen var han gigantisk utanför den. Ett föredömme, rätt och slätt, utan att ta till överord. Jag tror att om hundra år så nämns han fortfarande med respekt, så stor var han. Hans minne bleknar aldrig. Det känns futtigt att bara slänga ihop ett par rader om Gunnar, han är värd så mycket mer. Inför varje match med IFK Norrköping passerar jag hans staty och det har blivit en viktig ritual för mig. Jag ryser av välbehag varje gång IFK:s gamla marsch spelas och ser då oftast för mitt inre hur Gunnar springer in på planen. Det är en ära att hålla på IFK då laget haft så många framstående spelare... och av alla dem var Gunnar den främsta. Jag glömmer dig aldrig. Jag hoppas du trivs i himlen och både snackar och praktiserar fotbollens ädla konst. Du lever kvar i alla fotbollsälskares hjärtan.

Vi träffas hemma hos X för föreläsning, studier och förevisande av diabilder. Det mesta är gammalt material vi kommer att gå igenom ytterligare en gång för att få nya infallsvinklar, men även nytagna fotografier och nedskrivna berättelser kommer att presenteras. Notera att vi börjar redan klockan tio på morgonen. Detta efter önskemål från vissa medlemmar, så det inte ska krocka med pubsvängen senare under eftermiddagen. Föranmäl er gärna, så att rätt kvantiteter kanelbullar kan köpas in.

Har åter varit på lokal med min kompis. Han hade på något sätt fått tag i 400 kronor från sin mamma och vi träffades på en pub med spelautomater. Jag ska erkänna att jag spelade bort 100 kronor, men det hade jag råd med. Då var det värre för min kompis. Han gjorde av med en egen hundring och de 400 han "lånat". Det tog inte lång tid. Efteråt var han riktigt upprörd och stormade ut ur lokalen och åkte hem. Det kanske är taskigt, men jag skrattade hela vägen hem. Han lär sig aldrig.

Jag har slutligen accepterat mitt öde, ett liv med livslång medicinering och kamp mot symptom. Mina vänner är nästan samtliga sådana jag träffat inom psykiatrin och det går inte en dag utan att jag påminns om min sjukdom. Därför har jag börjat ta tillvara på de chanser till sysselsättning och aktiviteter kommunen kan erbjuda. Jag kan inte lura mig själv, jag blir inte bättre än så här. Jag har blivit stammis på Asken, ett första steg för att försöka må bättre. Asken är ett ställe för folk med "psykiska funktionshinder", som det så fint heter. Där erbjuds aktiviteter, såsom promenader, enklare datorutbildningar och andra tidsfördriv. Det serveras även rejäl mat för 35 kronor portionen, billigt kaffe och enklare smörgåsar. Att sedan personalen behandlar en som förståndshandikappad får man ta. Alltid kan man slå ihjäl några timmar, istället för att ligga på sängen.