Jag har en bekant jag stötte ihop med nyligen. En lat jävel som konstigt nog haft jobb, men är nu arbetslös sedan flera år. När han arbetade hade han hög frånvaro, i synnerhet måndagar.

Han berättade att han hankade sig fram på bidrag och numera ingick i Fas 3, vad nu det är. Varför gör han inte som jag? Jag är förtidspensionerad med skaplig ersättning och kan om jag vill gå hemma hela dagarna utan att ersättningen uteblir.

Denna stolle, vi kan kalla honom Ful (släng om bokstäverna och du har hans riktiga namn), har haft viss kontakt med psykiatrin. Han hade både Haldol och Oxascand utskrivet, men han ansågs inte sjuk nog att få en diagnos, detta trots att han ljög och sade att han såg spindlar. Spindlar! Kunde han inte kommit på en mer trovärdig lögn?

Jag skulle kunna lära honom ett och annat, jag är en veteran inom psykiatrin. Jag vet hur läkare ska duperas och få dem att skriva ut mängder med sköna tabletter. Jag slår dank och drogar mig fullt lagligt. Kan det bli bättre?

Avsaknad av fungerande ganglie. Hjärnan äro som en tvättsvamp.

Armar av fabrikat Barilla. Duger knappt att runka med.

Piercad som vilken kannibal på Borneo som helst.

Luktar illa. Tvålen kan vara gjord av judefett.

Lider av en svår släng av Stockholmssyndromet. Välkomna alla våldtäktsmän och "biologiska bomber".

Helt enkelt dum i huvudet. Är i besittning av en hjärna stor som en grön ärta.

That pretty much sums it up. Fuck off and die, you dirty trash.

Håll i hatten och tupén gott folk, Norrköpingsfalangen står i startgroparna. Här ska det hända grejer, vi ska dricka kopiöst och fortsätta tills vi blir medvetslösa. Att klara sig en hel arbetsvecka utan drängfylla och sjukskrivning är ta mig fan beundransvärt. Nu är det äntligen slut på svenssonlivet. Det är dags för fylla, fylla, fylla..!

Jag har levt med min schizofreni ett antal år. Ofta sätter sjukdomen käppar i hjulet, men vissa dagar mår lika bra som vem som helst. Dock lever jag med ständig oro att åter bli psykotisk och kräva inläggning. Man kan aldrig slappna av helt med schizofrenin i bagaget.

Jag har upplevt vården innifrån. Tidvis svårt sjuk med starkt vårdbehov, många gånger tvångsvårdad med restriktioner. Som tur var blev jag inte lämnad vind för våg efter att jag blivit utskriven, det fanns stöd att få. Jag fick olika former av terapi och jag fick umgås med andra med samma diagnos i psykossektionens regi. Det blev verkligen ett lyft för mig.

Sedan kom förändringen med stort f. De styrande måtte ha ojat sig ordentligt över hur bra vi med schizofreni hade det, för numera har jag och många med mig fått smaka på besparingar och nedskärningar som aldrig förr. Den egna avdelningen för oss med psykossjukdom? Puts väck! Musikterapi? Nej, nej, bort med den. Konstterapi? Ja, ni fattar väl?

Jag har god kontakt med viss vårdpersonal. Många av dem har gått vidare till andra sysslor, gett upp psykiatrin helt. De känner vanmakt och ilska över hur de behandlats och hur psykiatrin allt som oftast fått stryka på foten. Den senaste dåliga nyheten kom därför inte som en överraskning. Den så kallade mellanvården läggs ned. Livlinan när man mår dåligt utanför kontorstider försvinner även den. Hur tänker de styrande?

Vi är många med psykisk sjukdom, vem som helst kan drabbas. Varför då denna diskriminering? Finns det en tanke bakom nedskärningarna annat än att göra en kortsiktig vinst? Jag tvivlar.

Äntligen börjar Phain bli hemtam i köket. I dag gjorde hon fiskgratäng åt mig efter ett gammalt recept och resultatet blev väldigt lyckat. Fisken smakade prima och för en gångs skull hällde hon inte i en hel burk chili i maten. Jag har ju tidigare tvingats tillrättavisa henne med kärleksfulla klappar, men nu hade jag inget att klaga på. Det går tydligen att lära en gammal hund sitta.

Slough Town FC has done it again. They met with Brazil at Boghead and won three-nil. Goal scorers were Fletcher, Ward and Linnegan. Nothing can stop them now, great things await. Slough Town: Oooh, aaah! My name is John Scorealot.

Ack, hur jag törstar efter att fraternisera med andra genier, andra viktiga människor. Jag får nöja mig med mänskligt avskräde, förståndshandikappade eller spritt språngande galna typer. Nu är det nog! Jag får ut mer av att hänga med a-laget i Hörsalsparken. Jag känner banne mig hur hjärnan förtvinar gradvis dag från dag. Jag kommer att sluta som en lallande dåre på en parkbänk. "Shit in, shit oot", that's the harsh reality. But I don't have tae like it. Grrr...

Det blev precis som vi visste det skulle bli, efter Muammar Gadaffi blev det våld, död och förstörelse. Det kunde ju vem som helst räkna ut. Varför klarar inte folket i nordafrika (och en rad andra platser) av demokrati? Varför tar de alltid till våld, våldtäkter och terror? Jag tror mig veta svaret, men det finns en viss lag, höjd över alla andra, som förbjuder mig att knacka fram svaret på tangentbordet. Lycka till, säger jag bara, till alla berörda. Det en gång så stolta Libyen tar klivet tillbaka till 1800-talet. Det tycks vara dags att vässa macheten och olja AK47:an.