Alla inlägg den 12 november 2018

Av Fester Bestertester - 12 november 2018 20:37

Sitter och grubblar lite. Man kanske skulle lyda farbror doktorn och lägga in sig. Inte för att jag är speciellt sjuk, men två varma mål mat om dan och intressanta medpatienter vore nåt. Jag drömmer mig tillbaka till tiden Avdelning 27 fanns. Där har man vankat av och an i korridorerna, där har man sprutats lugn och fin. Detta med omtanke och professionalitet.


Hur många rum (salar på sjukhusspråk) det fanns minns jag inte, men inte så fasligt många. Två kortare korridorer med rum, kanske tio då. Tyvärr fick man ibland dela rum, jag ville ligga ifred på sängen och glo i taket bäst jag ville. Och sen det här med snarkningar...


TV-rum med bekväm soffa mellan korridorerna. Där satt man och tittade på TV-shop och annat intressant varje dag. Vägg i vägg matsalen. Ibland blev det ett parti poker med personalen, fast jag minns än när en person skrattade åt mig. Jag reste mig från bordet och tog ett varv i matsalen. "Restless legs, hö, hö"! Svinet hade tröja från Kriminalvårdsverket på sig.


I början fanns en altan, eller vad man säger. En balkongdörr och sen var man nästan ute i det fria. Väggar med fönster. Man fick röka när man ville, hur mycket man ville. Sånt är viktigt för många, inklusive mig. Idag finns det begränsningar, när man ligger inne på Stalag 26 på Vrinnevisjukhuset. Jag måste ha i mig ett paket om dan.


När väggarna togs bort fick man gå ut på gården, det var aldrig några problem. Skogen fanns precis utanför, det var rogivande. Jag samtalade med ekorrar och ibland såg man fåglar som for runt. Tjädrar?


Alla hade en lapp med sitt förnamn på dörrarna, en bra idé av vem det nu var. Blev familjärt, tycker jag. Sedan hade i alla fall vissa av skötarna civila kläder på sig, men det är väl förbjudet av nån byråkrat idag. En av de två läkare jag minns satte sig bredvid mig i TV-rummet. Han höll en gitarr och började spela. Sånt lugnar nerverna bättre än Stesolid.


Det var en avdelning för folk med psykoser. Det innebar personal som var välutbildad och visste hur man skulle bemöta oss patienter. Jag vet att jag pratade strålning och andra grejer, men inte gick de i taket för det. Vi blev alla behandlade med respekt och, som jag upplevde det, ett genuint intresse för ens upplevelser. Det blev inte raka vägen till bältessängen bara för att man tog på sig mordet på Olof Palme. Det tog udden av i alla fall mina vanföreställningar.


På 27:an var det lätt att trivas. Fast trivas ska man inte göra på en avdelning, men jag kunde inte hjälpa det. Stadens främsta behandlare fanns samlade på ett och samma ställe. En trappa ned (sutteränghus) fanns rum för musikterapi och konstterapi och det viktigaste av allt: ett fullt utrustat kök. Men lådan där de vassa knivarna fanns var det lås på, men jag hade ingen blodtörst, så det var okej.


Varje tisdag fick en patient vara med och laga mat till hela avdelningen (mat som denne valt) och den serverades i ett intilliggande rum. Trevligt, trevligt! Det var där och då jag lärde mig att ha grönsaker till maten.


Det kan inte vara så kul att vara mentalskötare idag. De sitter mest på expeditionen och glor på datorskärmar. Minimalt med patientkontakt, ty det har verksamhetschefen bestämt. En inläggning idag är helt meningslös om man inte är akut psykotisk eller självmordsbenägen. Sitta och glo på TV ett par månader. Fast maten lockar fortfarande, det måste jag erkänna.


Avdelning 27 lades ned av ekonomiska skäl, men först hette det att det var mögel i lokalerna, sen att man inte fick tvångsvårda patienter där. Varför sa de inte bara som det var? Vi med schizofreni ska sitta hemma och ruttna, de kan väl vara ärliga med det.


Fullt fokus ligger numera på att byta ut vår befolkning. De har det inte så bra på plånboksfronten i Främre Orienten, vi tar hit dem alla. Då är det bara naturligt att vi måste skära i vår så kallade välfärd. Gamla och sjuka låtsas vi inte om.


Jag arbetade i drygt 22 år, jag gjorde vad jag kunde fram till den dagen jag smittades. Och här kommer jag och har mage att försiktigt fråga efter vård. Jag ska droga ned mig med antipsykotika och bensodiazepiner och bara hålla käften.


Det var bättre att ducka för stridsvagnar på 27:an än att leva i det kalla samhälle socialdemokraterna (litet S) skapat. Där fann man värme och omtanke, en bristvara idag, inte bara inom psykiatrin.


MVH/Herr X

ANNONS
Av Fester Bestertester - 12 november 2018 18:02

Blev en runda, lite planlöst irrande. Hamnade utanför God vän, en pub. En riktigt dålig pub. Tog mig ett bloss och kikade in genom fönstret och visst satt de där: Ronny och Bosse Rulltårta.


Jag gick såklart in, beställde en dyr lättöl och slog mig ned hos dem. Vete tusan om de var så glada att se mig, de hade fått i sig en hel del. De brydde sig nog mer om de fruntimmer som fanns i lokalen. Ronny berättade som hastigast att han hade ögonen på en dam vid ett annat bord. Jag tittade och nej, hon var inget vidare.


Puben var full med nybyggare, men det är inget unikt för den puben, de finns överallt. Ett otäckt gäng hängde vid Jack Vegas-maskinerna. Hörde en yngling säga "schuuukt bra", sch-ljudet kom från långt bak i munnen. Jag har faktiskt hört svenskar ta efter det uttalet, eller vad man ska säga, och det äcklar mig.


Nog för att Bosse och Ronny är trevliga, men jag tog ingen mer öl, jag gick hem. Stil och finess är min melodi, en kvarterskrog med smutsgula väggar lockar inte speciellt mycket. Nu sitter jag vid datorn och blandar medicin och folköl, det livar upp, må ni tro. Jag trivs bäst hemma.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< November 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Käftsmällen med Blogkeen
Följ Käftsmällen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se