Jag tog upp frugan och tog på henne kopplet, ett jätteskönt och mjukt strypkoppel i nylon. Hon fick springa av sig på baksidan av huset, sedan ställde jag henne i köket. Jag hade köpt en färdiggrillad kyckling och den skulle hon rensa åt mig. Men hon var ytterst slarvaktig och lämnade kvar gott kött på benen hon skulle kasta i soppåsen. Då fick jag lov att klatscha till henne. Kyckling är dyrt och allt kött bör tas tillvara.

Till kycklingen hade jag potatissallad och tro't eller ej, men frugan fick några skedar av den. Mat måste hon ha i alla fall varannan dag. Dessutom fick hon smaka av det kryddstarka skinnet. Så roligt att se henne trycka in mat i sin lilla mun med dito händer.

Nu ligger frugan och slappar på sin sköna madrass nere i källaren. Hon har en skål med torrfoder i om hon skulle bli hungrig under kvällen/natten. Jag tar väl hand om min äkta hälft, det ska gudarna veta.

MVH/Arg motalabo

Det har slunkit ned två Stesolid sedan sist jag skrev. Jag umgicks med tanken på att ringa akutenheten, AE, men har kommit fram till att det är onödigt. Jag fiskar inte efter en inläggning och det är främst det AE är till för: avgöra om man ska få inneliggande vård eller ej.

Jag skulle tro att de flesta, även normala personer, drabbas av vissa psykiska besvär då och då. Man har ju hört talas om folk som bränner ut sig, som går in i väggen. Sedan tror jag att många tampas med depressiva symptom. Jag är inte ensam om att må dåligt.

Fast visst är det lockande att ringa AE och prata av sig lite. Inte deras primära uppgift, men det struntar jag i. Jag vill ha någon att prata med. Har redan pratat i telefon med två kompisar, vill inte ringa dem igen.

Äh, jag får väl dricka rejält med Theralen och lägga mig på sängen. Hoppas att sömnen tar mig och inte döden. Denna förbaskade ångest...

MVH/Herr X

Jag upplever så kallade positiva symptom. Det är främst röster och paranoia som ställer till det för mig. Ingen större fara då jag vet att det bara är på låtsas, det är bara mina egna tankar som ligger bakom dessa symptom.

Fast det är alltid lika jobbigt när joxet slår till igen. Jag vill bara retirera till sängen och dra täcket över huvudet och förbli där resten av helgen. Har ingen ork att förändra min situation, men piller har jag i alla fall.

Det viskas, det mumlas och till och från är det skrik. Snacka om att ha svårt att koncentrera sig på något när det stormar i huvudet. Den som ändå hade en flaska whisky, alkohol lindrar symptomen, i alla fall för stunden.

Jag får fortsätta kämpa på. Jag är van, varje dag är en kamp.

MVH/Herr X

Jag hade en kompis hos mig för lite brottning. Vi höll igång i cirka en timma och jag nyttjade hans bak, hans mun, hela hans kropp. Men jag var helt mörbultad efter matchen. Han ville köra en omgång till, men jag var tvungen att tacka nej, jag orkade inte.

Jag börjar bli till åren kommen och orkar inte gå matcher som förr om åren. Då kunde jag nå klimax flera gånger om dagen med olika män, nu räcker det gott med en. Lite synd, för det är härligt att kramas och ta för sig av vad som erbjuds mer än en gång om dagen.

Jag sitter på min uppblåsbara kudde vid datorn och är helnöjd, men även lite besviken på mig själv. Brottning är vad jag vill ägna mig åt på heltid.

MVH/Lennart K Lindström

Jag är vrålhungrig och har inte mycket i matväg hemma. Som tur är jag en påse frysta köttbullar, de ska jag mikra snart. Men ska jag äta mig mätt på bara köttbullar ryker nog ett helt paket. Känns lite slösaktigt. Jag får väl ta halva påsen och gå till sängs hungrig. Eftersom jag är en latmask går jag inte till affären, jag stannar hemma och härdar ut min hunger.

MVH/Herr X