Saker och ting har börjat lugna ned sig, men det krävdes 20 milligram Stesolid. Jag som försöker hålla mig ifrån dem har förmodligen dragit på mig ett beroende till. Men jag har en kompis som har högre dos. Han stod på 30 mg om dagen och fick höjt till 40. Så orättvist!

Men nu ska jag inte älta det, jag ska glädjas åt att jag mår så pass bra som jag gör. Det blir inget samtal till AE, det har jag bestämt mig för. Nu gäller det bara att hålla det löftet.

Deras uppgift är att avgöra om man ska få inneliggande vård eller ej, inte lindra det dåliga måendet som jag har dem till. Men vad gör det om jag ringer dem en eller två gånger om dagen? Det är inte så att de är överhopade med arbete, de sitter inne på expeditionen och nöjessurfar hela nätterna igenom.

Tänk vad fyra små tabletter kan göra för ens mående. Fantastiskt, helt enkelt. Det ska nog gå bra det här, jag behöver inte ringa AE och riskera inlåsning. Bensotorsk? Än sen då?

MVH/Herr X

Jag har ansett Bosse Rulltårta som en bra vän. Men han är snål och jag är fattig. Jag frågade om jag fick låna några hundringar och svaret blev nej. Jäkla snikna kapitalist. Jag behöver ha i mig några öl och dricker dem helst på krogen. Men snålisen Bosse förvägrar mig att ha lite roligt.

Planen är att vi ska till puben på fredag och då hör det till vanligt hyfs att bjuda en törstig kompis på en öl eller två. Blir det nobben även då är det slut med vår vänskap. För övrigt anser jag att God vän bör förstöras.

MVH/Ronny

Nu har det dåliga måendet tilltagit i styrka. Jag kunde inte hjälpa det, jag tog två Stesolid. Då har jag bara två kvar innan maxdosen är uppnådd. Men jag har sparat, så jag har så jag klarar mig.

Däremot tror jag det blir ett samtal till AE, jag måste få prata av mig. Tror inte att jag kommer att få tvångsvård bara för att jag ringer dem och kanske dryftar tunga saker. Kraven för LPT (tvångsvård) uppfyller jag inte. Men jag börjar känna mig snurrig, så det kanske jag gör, trots allt.

Tvi vale, säger jag bara. Tänk att jag var frisk en gång i tiden. Nu är jag behandlingsresistent schizofreniker som vältrar sig i sin egen olycka. Jag kan inte låta bli att grubbla om hur det kunde gå så fel att jag drog på mig en allvarlig psykisk störning.

Det börjar bli läge för en tredje Stesolid. Och ett samtal till AE.

MVH/Herr X

Aldrig får man må riktigt bra, alltid är det något jox som stör sinnesfriden. Jag upplever viss oro. Jag vet inte vad den kommer ifrån och varför jag är drabbad. Stesolid vill jag inte ta, då det blivit lite väl mycket den senaste tiden. Jag vill icke bli beroende av den.

Jag får se om jag ringer AE (akutenheten) senare, det lutar åt det. Att ha en utbildad yrkesperson att prata med är lugnande och att veta att jag när som helst kan lyfta luren och ringa är också lugnande.

Vissa vill ha in mig på gruppboende, men så dåligt tycker jag inte att jag mår så det ska komma på tal. Jag får kämpa på i min ensamhet, det gör jag varje dag. Men vänja sig med oro? Aldrig.

MVH/Herr X

Jag och lilla frugan är bjudna hem till Nils-Erik och hans fru imorgon. Det blir rotmos och köttkorv och ska sannerligen bli gott. Rotmos har min stollig lilla fru aldrig gjort, då hon är dokumenterat slarvig och tafatt i köket. Jag brukar få nöja mig med pasta och annat lättlagat.

Idag har det varit en matfri dag för frugan, förutom det torrfoder hon har i en skål bredvid madrassen. Imorgon ska hon få smälla i sig mat, det får räcka. Skulle jag utfodra henne varje dag svällde hon väl upp som en spärrballong.

Jag lägger en flaska punsch och ett paket cigariller i attachéväskan. Här ska njutas ordentligt.

MVH/Arg motalabo

Kompisen har börjat ringa mig fler än en gång om dagen. Gudars skymning, vilken svada han har. Han pratar och jag sticker in med ett ja, jaha eller nej. Tror det är hans ofrivilliga isolering (Covid-19) som gör honom så pratsjuk. Fast jag är glad att vi känner varandra och att han väljer att ringa mig. Att bara sitta ensam hemma utan att ha någon att prata med frestar på på psyket. Men visst upplever jag hans telefonsamtal onödigt långa.

MVH/Herr X