Som vanligt blev det en vända till Mötesplats Helknas. Jag kände mig en smula modstulen, men efter att ha varit ett par timmar där förändrades mitt humör till det bättre. Jag skrattade åt förståndshandikappade Hervor (ingen har hjärta att säga till henne att hon ej är psykiskt sjuk och sålunda har noll anledningar att gå till mötesplatsen), kverulanten Jojje (han har ofta ont i knä/huvud/rygg/ben) och Beniga mannen.

Jag tog mig fyra koppar kaffe och satt i kaféet till kvart i tre då man blir bortschasad. Sedan gick jag in i det så kallade vardagsrummet där jag satt på en stol och fnissade åt övriga deltagare. Halv fyra hade jag fått nog, jag gick hem till mig, dagens skrattkvot var uppfylld.

Psykfall och efterblivna ska man skratta åt, det är det enda de duger till.

MVH/Herr X