Jag har pratat i telefonen med två vänner idag. Trots att jag är lite av en misantrop (och definitivt misogyn) roas jag av att samtala med allsköns patrask, vilket mina så kallade vänner är uti fingerspetsarna.

Den ena svammlade om människor han föraktade och den andra pratade i förvånansvärt sansade ordalag om hans favoritklubbar i fotbollsvärlden. Prata på bara, jag låter svamlet gå in genom ena örat och ut genom det andra.

Nu njuter jag av en stilla kväll utan störningsmoment. Det hör till god ton att ej ringa folk efter klockan nio på kvällen, en regel jag bröt på fyllan igår. Men en gång är ingen gång.

Nu vill jag vara ifred och lida av lite schizofreni i min ensamhet. Blir jag snacksalig kan jag alltid ringa akutenheten. Vackert så.

MVH/Herr X

Jag har ilsknat till rejält på Potatisnäsan, sveriges så kallade statsminister. Han kan ta sina coronarestriktioner och köra upp dem i röven/Löfven. Det finns inget virus, allt är bluff och båg. Jag armbågar mig fram genom folksamlingar och tvättar sällan händerna och aldrig i handsprit, ändå har jag inte insjuknat. Det luktar konspiratrion lång väg om detta spektakel. Jag tänker på rep, jag tänker på lyktstolpar. Eller varför inte en gammaldags högaffel från anus till struphuvud? Han är inte min statsminister. Den enda statschef jag beundrar dog för 75 år sedan.

MVH/Werner von Oben

Jag går normalt sett upp klockan elva och är ofta jättetrött även så sent. Onsdagar är ännu värre, då har jag boendestöd redan klockan halv nio på morgonen. Och på torsdag ska jag vara på mottagningen för min injektion runt klockan tio. Blä!

Jag trivs bäst i sovande tillstånd och lämnar ogärna sängen. Nu blir det två tidiga morgnar i rad och om det tycker jag inte.

MVH/Herr X