Jag har inte fullt ut greppat att det är ett nytt år. Jag hade oturen att strålas raka vägen in på avdelning 25B och "firade" både jul och nyår där. Hela mitt 2000-tal är en enda sörja med inläggning, utskrivning, inläggning, utskrivning...

Jag har varit inlagd på storhelger förut och det skyller jag på marxismen som är den förhärskande ideologin i Sverige idag. Vården lyder under SÄPO och de skithögarna gör allt för att knäcka mig.

Nu är året då jag fyller 53 här och som jag avskyr det. Mitt liv tog slut vid millennnieskiftet och jag skyller allt på Olof Palme, den mest avskyvärda person som befunnit sig i Sverige. Då är Lenin inräknad, men han var i alla fall öppen med sin folkmordsagenda, Palme smög med skiten. Som luktade skit lång väg.

Ett nytt skruttigt år har påbörjats. Frågan är hur många gånger jag ska bli tvångsinlagd.

MVH/Herr X

Jag har inte gått i clinch med en karl på länge nu, jag börjar bli desperat. Ingen har nappat på mina mustiga förslag, ingen har hört av sig. Det har gått så långt att jag börjat fundera på att ta mig an en kvinna, de har också analöppningar.

Nu är det skarpt läge. Jag tokrunkar och drömmer om härliga brottningsmatcher. Snälla nån, ge mig en kille och det snarast. Jag kan betala för era tjänster om det skulle vara så. Här finns en utsvulten kille med törst på livets goda. Varför inte ge mig en chans?

MVH/Lennart K Lindström

Jag har funderingar på att köpa mig en så kallad mobiltelefon. Innan jag insjuknade i psykos hade jag flera stycken och det var ju smidigt och användbart. Men det verkar så krångligt när man ser folk hantera sina telefoner. Fullt med symboler och appar. Sådant har jag inget intresse av, jag vill bara kunna bli nådd och nå främst mamma när jag inte är hemma. Ska jag slå till på en smartphone?

MVH/Herr X

Jag är avundsjuk på flera av mina Facebookvänner, de verkar ha det så bra. De är förståndshandikappade och lever ovetandes om sina mentala kortatillkommanden. De roas av allt verkar det som och lever sorglöst sina liv.

De ser på TV, något jag sällan eller aldrig gör. De träffas hemma hos varandra och äter och umgås. De roas av det lilla i livet och jag är avundsjuk. Själv är jag överintelligent och grubblar över meningen med livet, hur stort universum är och varför TV-serien "Futurama" lades ned.

Jag vill också vara blåst och bo på gruppboende precis som mina "kompisar". Blargh!

MVH/Herr X

Jag sa som det var till en vän jag lärt känna på senare år, att jag var före detta dödsnazist. Klart han visste om det (Google), men nu fick jag det sagt. Som tur var reagerade han med ett asgarv. Han har frågat ut mig om mina bravader och verkar roas av mina historier.

En annan var högt uppsatt koryfé och ingen simpel fotsoldat. Det började med missnöje över massinvandringen och snart var man insyltad upp över öronen. Det blev ett intresse och en hobby samtidigt som man kämpade för det goda.

Jag avslutar med ett käckt hep, hep!

MVH/Werner von Oben