Det är sen kväll och som vanligt har jag försämrats i måendet. Det är främst paranoia jag lider av, jag anser mig vara övervakad och förföljd. Sant eller falskt? Jag känner mig så ensam här på min kammare, har ingen vän jag kan ringa så här dags.

Då frestar det att ringa AE, akutenheten. Jag behöver lätta på trycket så jag inte exploderar av symptom och sjunker djupare ned i min psykossjukdom. Men akutenheten är till för de som mår sämre än jag, men jag vill också bli lyssnad på.

Om jag ringer vill jag prata med Sl*vic*, en klämmig dam från Balkan. Hon känner mig rätt väl efter alla mina inläggningar och får mig att lugna ned mig, då hon förblir saklig och sansad oavsett vad man säger.

Jag tror att jag ringde AE på fyllan i fredags och det kan ha bestämts om ett läkarsamtal. Det skulle förklara fakturan på 200 spänn jag fick med posten igår. Jag slår vad om att personalen unisont ropar mitt namn när de ser att någon ringer från skyddat nummer. Men det bjuder jag på.

En vecka på PIVA vore inte helt fel. Man får röka i princip hur mycket man vill i sjukhusets enda rökrum, får enkelrum och blir serverad god mat två gånger om dagen. Man kanske skulle göra en fuling och säga att man har planer på att ta sitt liv, då blir det LPT och en sju, åtta dagar på PIVA. Törs jag ringa? Bör jag ringa?

MVH/Herr X

Jag och lilla frugan är bjudna hem till min gode vän Nils-Erik med fru. Vi ska äta en bit mat, bläddra i Nils-Eriks digra samling ekivoka tidskrifter och spisa musik. Vad det blir för mat vet jag inte, men Nils-Eriks maka är förträfflig på kvinnosysslan matlagning.

Vi kommer att promenera bort till min väns hus och ärligt talat känner jag för att använda hundkoppel på frugan. Hon kan ju rövas bort från mig och såld som sexsslav. Men jag vet av erfarenhet att folk blir uppstudsiga när de ser mig varsamt leda frugan gatan fram och ett rallarslagsmål är jag inte intresserad av.

Jag tar med mig en flaska prima punsch och en förpackning punschrullar och går till Nils-Erik med högt ställda förväntningar. Som hans hushåll fungerar kan jag jag bara drömma om, då min dumma lilla fru är fumlig och totalt värdelös i köket. Hon har ett och annat att lära av min väns maka.

Nåja, nu går jag och lägger mig, så ses vi imorgon, Nils-Erik.

MVH/Arg motalabo

Kompisen, jag och Ronny var på puben God vän. Det var vi, en av God vän-chilenarna och två män som satt vid ett bord nära bardisken ("personalbordet"). Det var allt. Vi tog det lugnt och jag drack bara fem starköl och mumsade i mig en kebabtallrik med tzatziki.

Fikret i baren var på sitt bästa humör och bjöd på jordnötter, det var schysst av honom. Nu har man gått och blivit stammis på stadens sunkigaste ställe. En plats för "vitt skräp", fyllon, arbetslösa och dagdrivare.

På söndag träffas kompisen och jag på samma ställe igen. Jag går dit för att dricka billig öl (några spänn billigare än på "fina" ställen) och kallprata med min vän. Det är min tur att betala nästa gång, så då får jag nöja mig med en tre, fyra öl.

MVH/Herr X