Jag var till ett konditori och avnjöt en kopp kaffe och en biskvi. Det är rätt dyrt att gå på lokal, men lite måste man få unna sig. Efter inmundigandet av bakverk och kaffe gick jag med fjäderlätta steg hemåt. Då slog det mig: jag hade glömt att mata tokiga lilla frugan.

Det åtgärdades snabbt, hon fick en skål torrfoder och nytt och fräscht vatten i tillbringaren jag har ståendes bredvid hennes sovplats så fort jag kom hem.

En fru bör man ha, men kärlek behöver inte vara inblandat. Jag ser mig snarare som en Kristus som tar hand om en vrålapa från djungeln än en upp över öronen förälskad tjomme. Jag ger lilla frun ett fullgott liv och en varierad kost. Ibland får hon till och med mat två dagar i rad.

Jag har inte råd att strössla pengar över min gula lilla hälft, men hon måste lida av ett förståndshandikapp, då hon ofta klagar på att hon är hungrig, eller att hon vill se solljus. Hon har en 40-wattlampa i taket, räcker inte det? Jäkla gnällspik!

Nu har jag fullföljt dagens planer och åtaganden, så jag kan slappa i favoritfåtöljen med ett glas punsch och en cigarill. Hör jag ett endaste pip från frugan ska jag visa henne vem som bestämmer. Fruntimmer behöver tillrättavisas på regelbunden basis, annars tar de över och det får inte ske.

Maten jag gav frugan är näringsrik och förmodligen delikat (tänk på att de äter ormar i hennes efterblivna land), så mitt samvete är rent. Vore det inte för hennes fortplantningsorgan hade jag sparkat ut henne för länge sedan. Jag kär? Bah!

MVH/Arg motalabo

Jag fick idag veta att min före detta arbetskamrat Fyll-Anders (inte hans riktiga namn) avlidit. Googlade på hans namn och hemort, men hittade inte rätt. Men han ska ha avlidit någon gång under sommaren.

Vad vi har festat ihop! Vi umgicks rätt intensivt och var oftast berusade. Så härligt att ta sig några öl i parken med Fyll-Anders. Eller gå på krogen och ta en springnota. Speciellt minns jag en dag när han promt ville gå in på en viss krog. Han upplevde sig ha blivit dåligt behandlad av bartendern kvällen innan och stövlade in och slängde en askkopp mot honom. "Ney, do ska inte..." sa bartendern och det sa "klirr" bakom honom. Projektilen missade målet.

En annan gång var vi tre stycken som blev tillsagda att vara tysta av bartendern. Vi gick till ett annat ställe och återkom med fulla urinblåsor; Vi pissade genom brevinkastet på entrédörren.

Finns det alkohol i himlen är jag säker på att Fyll-Anders tar sig ett rejält rus både nu och då. Vila i frid, min vän...

MVH/Herr X