Jag och Bosse Rullltårta hade ett allvarligt snack, oss kompisar emellan. Han lovade och svor att han inte var miljonär och jag tror honom. Tror inte han skulle ljuga mig rakt upp i ansiktet.

Vi ska på bästa krogen "T" på fredag och han sa att han skulle bjuda mig på ett bärs. Det låter bra, det. Bosse är anställd på Samhall och tjänar grova pengar, jag går på socialbidrag på grund av att Försäkringskassan inte vill heltidssjukskriva mig. Men min polare X är ju förtidspensionär, varför får inte jag bli det?

Nåja, jag anser Bosse Rulltårta vara en god kamrat. Bara han kunde bli lite givmildare med ölen. Kanske till och med bjuda på en sexa whisky. Vi får väl se vad som händer på fredag kväll. För övrigt anser jag att God vän bör förstöras.

MVH/Ronny

Jag var hos min gode vän Nils-Erik och åt och drack igår. Eftersom jag var på bra humör när jag kom hem fortsatte jag dricka, har alltid ett par flaskor punsch i barskåpet. Det blev några rejäla slurkar och innan jag visste ordet av vomerade jag på parkettgolvet. Jag skyller det på en mage full av rotmos och så punsch då.

Det blev att sparka liv i tokiga lilla frugan, hon hade sanering att utföra. Det var skojigt att se henne sitta naken på knä och torka upp mina varma spyor. "Good, now go to your matress" sa jag när joxet var borta.

Jag har inte varit så full som jag var igår kväll sedan det glada 70-talet. Då skålade jag i rödvin, öl, punsch, likör och konjak. Det var då en förfärlig tur att jag har en liten fru som kunde ta hand om kräkset, sådant befattar jag mig inte med.

Nu är jag dock helbrägda och har faktiskt börjat dricka punsch så smått igen. Ett nytt missöde är inte att vänta, jag har insett att jag har mina begränsningar när det kommer till alkoholen.

Salongsberusning är modellen, inte drängfylla. Fy på mig.

MVH/Arg motalabo

Fan, helvetes skit! Satan, satan, satan! Min förbannade CD-spelare bara hackar. Jag spelar skivan "Screaming for vengeance" med Judas Priest. Den krånglade igår, så idag applicerade jag blött toalettpapper på den och gned och gned och gned. Torkade sedan CD:n torr och satte den i spelaren. De första låtarna gick bra att spela, men inte resten. Bzzt, bzzt, bzzt. Hack, hack, hack! Helvetes jävla skit! Är det någon som har tips på hur man rengör en CD?

Med arga hälsningar, Fester Bestertester

Jag har fått i mig två femmilligrammare Stesolid och känner hur ångesten släpper taget om mig och min kropp. Jag är så glad att jag i somras fick byta från den svagare Oxascand till riktiga grejor.

Jag är bensotorsk, men än sen då? Det är mitt livselixir, ett måste för att ta sig igenom decembermörkret. Skulle jag förlora i effekt vad det lider tar jag bara ett uppehåll på ett par veckor, så kör jag på igen efter det.

Men visst är jag förvånad att jag har den i så kallade apodosrullar. Vill inte ta dem bara för att klockan är tio på morgonen, två på dagen och åtta på kvällen. Tar man dem förebyggande blir man snart tolerant. Jag smackar i mig 20, 25 milligram om kvällarna. Vill ha stark effekt, inte gå runt med bara fem mg i kroppen.

Livet är rätt gött att leva, inte sant? Ständigt påverkad av benso och/eller alkohol vill jag vara.

MVH/Herr X

Då var man tillbaka i hemmet efter en heldag hos min gode vän Nils-Erik. Hans fru serverade rotmos med köttkorv och alla fyra som närvarade åt med god aptit. Fruntimmerna intog måltiden i köket och Nils-Erik och jag i herrummet.

Jag ger Nils-Eriks matrona fem stjärnor av fem möjliga, maten var delikat. När vi ätit oss mätta dukade kjoltygen av vardagsrumsbordet och ägnade sig åt disken. Nils-Erik och jag öppnade punschen jag tagit med mig och tände oss varsin Bellman-cigarill.

Sedan följde trivsamt umgänge med intressant prat. Vidare beordrade jag in min lilla fru till oss, hon fick massera våra fötter. Det var skönt och precis vad jag tog hit henne till Sverige för: att behaga mig på alla upptänkliga sätt.

När vi skulle gå hem propsade Nils-Erik på att vi skulle ta en droska, han till och med betalade för resan åt oss. Vilken trogen kamrat han är. Nu ligger frugan och sover (?) på sin fluffiga madrass och jag avrundar kvällen med att dricka upp det sista av punschen.

Detta måste vi göra om snarast, Nils-Erik.

MVH/Arg motalabo

Saker och ting har börjat lugna ned sig, men det krävdes 20 milligram Stesolid. Jag som försöker hålla mig ifrån dem har förmodligen dragit på mig ett beroende till. Men jag har en kompis som har högre dos. Han stod på 30 mg om dagen och fick höjt till 40. Så orättvist!

Men nu ska jag inte älta det, jag ska glädjas åt att jag mår så pass bra som jag gör. Det blir inget samtal till AE, det har jag bestämt mig för. Nu gäller det bara att hålla det löftet.

Deras uppgift är att avgöra om man ska få inneliggande vård eller ej, inte lindra det dåliga måendet som jag har dem till. Men vad gör det om jag ringer dem en eller två gånger om dagen? Det är inte så att de är överhopade med arbete, de sitter inne på expeditionen och nöjessurfar hela nätterna igenom.

Tänk vad fyra små tabletter kan göra för ens mående. Fantastiskt, helt enkelt. Det ska nog gå bra det här, jag behöver inte ringa AE och riskera inlåsning. Bensotorsk? Än sen då?

MVH/Herr X

Jag har ansett Bosse Rulltårta som en bra vän. Men han är snål och jag är fattig. Jag frågade om jag fick låna några hundringar och svaret blev nej. Jäkla snikna kapitalist. Jag behöver ha i mig några öl och dricker dem helst på krogen. Men snålisen Bosse förvägrar mig att ha lite roligt.

Planen är att vi ska till puben på fredag och då hör det till vanligt hyfs att bjuda en törstig kompis på en öl eller två. Blir det nobben även då är det slut med vår vänskap. För övrigt anser jag att God vän bör förstöras.

MVH/Ronny

Nu har det dåliga måendet tilltagit i styrka. Jag kunde inte hjälpa det, jag tog två Stesolid. Då har jag bara två kvar innan maxdosen är uppnådd. Men jag har sparat, så jag har så jag klarar mig.

Däremot tror jag det blir ett samtal till AE, jag måste få prata av mig. Tror inte att jag kommer att få tvångsvård bara för att jag ringer dem och kanske dryftar tunga saker. Kraven för LPT (tvångsvård) uppfyller jag inte. Men jag börjar känna mig snurrig, så det kanske jag gör, trots allt.

Tvi vale, säger jag bara. Tänk att jag var frisk en gång i tiden. Nu är jag behandlingsresistent schizofreniker som vältrar sig i sin egen olycka. Jag kan inte låta bli att grubbla om hur det kunde gå så fel att jag drog på mig en allvarlig psykisk störning.

Det börjar bli läge för en tredje Stesolid. Och ett samtal till AE.

MVH/Herr X