Imorgon är det dags för min injektion Zypadhera. En djävulsk medicin som sprutas in i en muskel och sipprar ut i mitt stackars blod hela tiden. Varannan vecka är det dags för påfyllning och imorgon smäller det.

Jag finner det förödmjukande att dra ned byxor och kalsonger för en psyktant med sprutan i högsta hugg. Jag befinner mig i konstlat underläge. Det är jag som är skapelsens krona, inte kvinnan.

Jag köpte tio starköl förut och antar att jag kommer in på avdelningen stinkandes av gammal äcklig fylla. Det kan di gott ha, psykbabblarna. Jag har ett dokumenterat missbruk i min journal. Jag är svag för det starka, vad är det för fel med det?

Det jobbigaste är inte att få sprutan o sedan bli kvarhållen i tre timmar, det jobbigaste är att jag ej kan handla varma luncher till mamma och pappa. De får leva på kartongmat en dag, det fixar de. Imorgon smäller det. Sticker det.

MVH/Herr X

Än lever liket, kompisen med Covid-19 har hört av sig. Han är fortsatt i isolering, så det kommer an på mig att köpa livsmedel åt honom. Han bor på ett gruppboende, så jag slipper närkontakt med honom, personalen kommer och hämtar min plastpåse med grejer i. Jag vill inte bli smittad. Inte! Instängd i ett rum i flera veckor, jag skulle bli knasig bortom all räddning. Fast kompisen är redan knas.

MVH/Herr X

Jag har pratat i telefonen med två vänner idag. Trots att jag är lite av en misantrop (och definitivt misogyn) roas jag av att samtala med allsköns patrask, vilket mina så kallade vänner är uti fingerspetsarna.

Den ena svammlade om människor han föraktade och den andra pratade i förvånansvärt sansade ordalag om hans favoritklubbar i fotbollsvärlden. Prata på bara, jag låter svamlet gå in genom ena örat och ut genom det andra.

Nu njuter jag av en stilla kväll utan störningsmoment. Det hör till god ton att ej ringa folk efter klockan nio på kvällen, en regel jag bröt på fyllan igår. Men en gång är ingen gång.

Nu vill jag vara ifred och lida av lite schizofreni i min ensamhet. Blir jag snacksalig kan jag alltid ringa akutenheten. Vackert så.

MVH/Herr X

Jag har ilsknat till rejält på Potatisnäsan, sveriges så kallade statsminister. Han kan ta sina coronarestriktioner och köra upp dem i röven/Löfven. Det finns inget virus, allt är bluff och båg. Jag armbågar mig fram genom folksamlingar och tvättar sällan händerna och aldrig i handsprit, ändå har jag inte insjuknat. Det luktar konspiratrion lång väg om detta spektakel. Jag tänker på rep, jag tänker på lyktstolpar. Eller varför inte en gammaldags högaffel från anus till struphuvud? Han är inte min statsminister. Den enda statschef jag beundrar dog för 75 år sedan.

MVH/Werner von Oben

Jag går normalt sett upp klockan elva och är ofta jättetrött även så sent. Onsdagar är ännu värre, då har jag boendestöd redan klockan halv nio på morgonen. Och på torsdag ska jag vara på mottagningen för min injektion runt klockan tio. Blä!

Jag trivs bäst i sovande tillstånd och lämnar ogärna sängen. Nu blir det två tidiga morgnar i rad och om det tycker jag inte.

MVH/Herr X

Som vanligt blev det en vända till Mötesplats Helknas. Jag kände mig en smula modstulen, men efter att ha varit ett par timmar där förändrades mitt humör till det bättre. Jag skrattade åt förståndshandikappade Hervor (ingen har hjärta att säga till henne att hon ej är psykiskt sjuk och sålunda har noll anledningar att gå till mötesplatsen), kverulanten Jojje (han har ofta ont i knä/huvud/rygg/ben) och Beniga mannen.

Jag tog mig fyra koppar kaffe och satt i kaféet till kvart i tre då man blir bortschasad. Sedan gick jag in i det så kallade vardagsrummet där jag satt på en stol och fnissade åt övriga deltagare. Halv fyra hade jag fått nog, jag gick hem till mig, dagens skrattkvot var uppfylld.

Psykfall och efterblivna ska man skratta åt, det är det enda de duger till.

MVH/Herr X

Jag känner mig hur pigg som helst och kommer förmodligen att sitta vaken hela natten. Hoppas på ett par timmars sömn på morgonen, men räknar inte med det. Nåja, jag är ombedd (beordrad) av "I" att bege mig till Östra Eneby i norra delarna av staden. Väl där kommer jag att släppa loss energi av ofantliga mått. Att ständigt ligga i omploppsbana runt jorden kräver bränsle och bränsle ska de ("I") få.

Nolltolerans mot reptilianer råder, vi är i fullt krig med dem. Konventionella vapen fungerar ej på dem, men strålar är de sårbara för. Kanske kan vi bli kvitt en hop fiender inatt. Jag kommer att göra vad jag kan.

MVH/Herr X

Jag har märkt att jag mår sämre dagen efter att jag bommat medicinen. Stesolid tar jag, men resten är det lite si och så med. Jag tänker ibland att läkarna har rätt, att jag lider av en psykossjukdom och kanske är det så att jag behöver dessa mediciner. Jag får tugga i mig det jag har ordinerat och hoppas på god effekt. För att leva med ständiga symptom på sjukdomen är nedbrytande. Det enda som oroar mig är om medicinen är radioaktiv eller innehåller nanorobotar.

MVH/Herr X