Aldrig får man må riktigt bra, alltid är det något jox som stör sinnesfriden. Jag upplever viss oro. Jag vet inte vad den kommer ifrån och varför jag är drabbad. Stesolid vill jag inte ta, då det blivit lite väl mycket den senaste tiden. Jag vill icke bli beroende av den.

Jag får se om jag ringer AE (akutenheten) senare, det lutar åt det. Att ha en utbildad yrkesperson att prata med är lugnande och att veta att jag när som helst kan lyfta luren och ringa är också lugnande.

Vissa vill ha in mig på gruppboende, men så dåligt tycker jag inte att jag mår så det ska komma på tal. Jag får kämpa på i min ensamhet, det gör jag varje dag. Men vänja sig med oro? Aldrig.

MVH/Herr X

Jag och lilla frugan är bjudna hem till Nils-Erik och hans fru imorgon. Det blir rotmos och köttkorv och ska sannerligen bli gott. Rotmos har min stollig lilla fru aldrig gjort, då hon är dokumenterat slarvig och tafatt i köket. Jag brukar få nöja mig med pasta och annat lättlagat.

Idag har det varit en matfri dag för frugan, förutom det torrfoder hon har i en skål bredvid madrassen. Imorgon ska hon få smälla i sig mat, det får räcka. Skulle jag utfodra henne varje dag svällde hon väl upp som en spärrballong.

Jag lägger en flaska punsch och ett paket cigariller i attachéväskan. Här ska njutas ordentligt.

MVH/Arg motalabo

Kompisen har börjat ringa mig fler än en gång om dagen. Gudars skymning, vilken svada han har. Han pratar och jag sticker in med ett ja, jaha eller nej. Tror det är hans ofrivilliga isolering (Covid-19) som gör honom så pratsjuk. Fast jag är glad att vi känner varandra och att han väljer att ringa mig. Att bara sitta ensam hemma utan att ha någon att prata med frestar på på psyket. Men visst upplever jag hans telefonsamtal onödigt långa.

MVH/Herr X

Jag har lyssnat på The Exploited och deras skiva "Beat the bastards". Toppbetyg får den av mig. Den är en 90-talare och jag håller den som bandets bästa. De var råare och mer oborstade på de första skivorna, men därmed inte sagt att "Beat the bastards" är "mjuk", långt därifrån.

Det är lite som punk möter speed metal, en äkta "crossover-skiva". Vill du ha riviga toner så köp den, du blir (förhoppningsvis) inte besviken. Punx not dead!

MVH/Fester Bestertester

Jag är boksynt och nostalgiker. Jag hänger med skapligt i nyhetsflödet och läser inte bara regimtrogna nyhetsförmedlare, utan även så kallad alternativmedia. Jag förfäras över vad jag läser.

Sverige är ett land på dekis med en välfärd som snart är ett minne blott. Vi ska ta emot horder av främlingar varje dag, året runt. Dessa kommer till största delen att behålla sina seder och traditioner och vill inte låta sig assimileras.

Svensken och dennes kultur är satt på undantag och trängs undan dag för dag och år efter år. Det dröjer inte så många årtionden tills svensken är i minoritet och samhället helt kollapsat. När det är ett faktum är jag död, men jag tänker på framtida generationer av svenskar.

Om vi inte får ha vårt lilla landområde ifred, varför ska Irak, Somalia, Libanon med flera, med flera, behållas intakta? Varför tillåter vi en islamisering av samhället? Varför tillåter vi mångkultur, detta kulturförstörande fenomen att existera?

Sverige har aldrig varit tryggare, heter det. Lätt att säga när man bor i Djursholm med några miljoner på banken. Jag lever i den bruna smeten och går jag ned på gården är det bara svart, svart som natten.

Det vita ska blandas upp med det svarta. Kultur och nationell samhörighet ska förgöras och ersättas av en dum populas som till stora delar lever på bidrag.

Samhällskollapsen rycker allt närmare. Om 20 till 30 år kommer inbördeskrig att råda i landet. Tacka förrädarpolitikerna för det. Det räcker inte att ryta ifrån (även om det är en god början), vi måste ut på gatorna med rep och straffa alla ansvariga.

Mångkultur är ett helvete. Jag gör det lilla jag kan för att väcka folk, detta genom att dela ut nationellt sinnad propaganda minst en gång i månaden och prenumerera på regimkritiska tidskrifter. Bevara Sverige svenskt hette det på 80-talet. Nu kan vi inte bevara landet som det ser ut idag, vi måste ta fram sopkvastarna och sopa bort allt slödder med början i Rosenbad.

MVH/Werner von Oben

Jag håller på att samla in pengar till en utflykt i urskogen, nämligen Vrinneviskogen. Pengar behövs till förnödenheter såsom kaffe och smörgåsar. På dem blir det leverpastej och gurka och kaffet blir av finaste märke.

Planen är att upprätta en observationsplats och spana med kikare efter utomjordiskt liv. Kameror har vi med oss, de finns numera i de så kallade mobiltelefonerna och en sådan äger flera av oss, dock inte jag.

Vi kommer att vara ute en stor del av natten och jag kan nästan garantera att vi inte kommer hem tomhänta. Utomjordiskt liv finns i överflöd på vår planet, det gäller bara att vetaa var man ska leta.

Får jag ihop 200 kronor så kör vi, då blir det en expedition någon av vardagarna som väntar. Fram med plånboken nu, medlemmar. Och du som läser detta vill kanske bidraga med en slant. Hör av dig i kommentarerna. Klaatu barada nikto.

MVH/Er Länsledare

Jag har inte varit i närkontakt med en kille på flera dagar och det börjar bli jobbigt. Vill ha någon att krama och pussa på. Och om personkemin stämmer, det brukar den göra, hamnar vi isäng. På grund av coronan har jag inte vågat mig till RFSL, men jag har några killar jag skulle kunna ringa. Vill gå en hård match mot en biffig karl, en riktig hårdhomo.

Tänk att bli nedbrottad och fasthållen. Sedan gör killen vad han behagar med mig. Hårt och skoningslöst ska det vara, jag gillar inte vaniljsex. Tyvärr är utbudet av hårdhomos och läderbögar minst sagt dåligt här i stan, så jag får ofta skicka efter killar från andra städer.

Lusten gör sig påmind, jag får ringa en vän. Huvudsaken är att det är en villig kille, sedan kommer kroppshyddan i andra hand. Fast finge jag välja blev det en hundrafemtiokilosbjässe med hår både här och där, främst på bringan. Känner du dig träffad?

MVH/Lennart K Lindström

Jag ringde AE och fick prata med en trevlig kvinna. Jag glömmer bort vad de heter och hur de låter, men tror inte jag pratat med denna kvinna förut. Jag berättade att jag mådde psykiskt dåligt främst på grund av IFK Norrköpings debacle, men även att det frestar på att ständigt vara jagad.

Fick lite motfrågor, bland annat om jag hade planer på att skada mig själv. Vad är det för trams? Mig ska det hända bra saker, inte dåliga. Jag har ingen anledning att vilja skada mig själv.

I vanlig ordning bad jag om morfinplåster och i vanlig ordning blev jag nekad. Jag bad då om Xanor, en potent medicin, men fick höra att de inte bara ger ut (starka) tabletter sådär. Jag måste gå omvägen via läkare. Men läkare har de ju däruppe på AE. Sickna tossiga/snikna rackare.

Jag antar att det blir ett till samtal till dem, jag känner mig ensam. Kompisar har jag, men vill inte bli betraktad som svag och ynklig av dem, så att snacka psykiatri med dem går fetbort (som det heter på nysvenska). Ska bara slösurfa ett tag så lyfter jag luren igen.

MVH/Herr X