"Kon'nichiwa, mina vänner" började mailet från vår Kenta Kawasaki i Tokyo, Japan. Han valde att skriva på engelska. Bra det, för jag kan inget om japanska krumelurer. Kenta har genomfört en massiv propagandaspridning på egen hand. Han kopierar blad hemma för att sedan gå ut i staden och tejpa upp dem, eller sprida dem för vinden så att ett maximalt antal personer ska läsa dem och vakna till liv.

Kenta varnar speciellt för ödlor från en annan dimension. De far fram som vettvillingar och ödelägger hela planeter för sitt höga nöjes skull. Shinzo Abe, fram tills nyligen landets premiärminister, ska vara köpt av ödlorna och tillåtit en utomjordisk invasion av landet.

Tyvärr har Kenta ett implantat i lillhjärnan, vilket underlättar för makten att spåra och fängsla honom. Han berättar att han tvingats vara på psykiatrisk klinik i två månader i höstas på grund av sitt samhällsomstörtande arbete.

Men Kentas samurajblod flödar obehindrat i hans kropp och nu är han ute på gatorna igen och kämpar oförtrutet vidare. En räddad japan är ett vunnet fältslag. Det finns drygt 120 miljoner människoliv att rädda från utomjordingarnas klor, så gissa om Kenta får ligga i.

Segern är snart vunnen i fjärran östern och det ska bli ett sant nöje att få uppleva dagen då Kenta Kawasaki blir landets premiärminister. Sayonara, Kenta och håll krutet fortsatt torrt.

MVH/Er länsledare

Jag har helt ändrat livsstil. Jag köper inte systembolagsvaror, äter inte chips, har dragit ned på folkölen och har börjat äta frukost. Det är mycket på en gång, frågan är om jag tagit i för mycket, att jag ska tröttna och falla tillbaka i min hälsovådliga livsstil som gav mig diabetes.

Nästa punkt på programmet är att dra ned på rökningen. Jag försöker, men trillar dit gång efter annan. Nåja, jag är mer än nöjd med vad jag åstadkommit den senaste veckan. Jag kan inte knäppa med fingrarna och bli av med alla mina olater på en gång.

På torsdag har jag min Zypadherainjektion och ska i samband med den prata med min kontaktperson, då jag begärt mer Stesolid. Jag har bara 20 milligram om dagen och vill upp till 30. Det är bara en tillfällig höjning jag är ute efter, för om jag sveper i mig 30 mg varje dag så utvecklar jag snart tolerans.

Summa summarum: jag har gjort ett storartat jobb med mig själv. Tyvärr har jag ingen som kan ge mig en klapp på axeln, det får jag fixa på egen hand. Sådär ja, herr X, det gjorde du bra.

MVH/Herr X

Jag har idag ätit frukost för första gången sedan 90-talet. Det blev en styck Falu rågrut och några klunkar grekisk yoghurt, vilket jag tog ståendes upp. Pinnstolen jag hade i köket har jag numera vid datorn.

Enda anledningen att jag börjat med frukost stavas Metformin. Den ska tas i samband med måltider. Det får jag inte slarva med. Jag är ju livrädd för att bli blind, det är därför jag radikalt ändrat livsstil sedan en vecka.

Mat två gånger om dagen, det är inte illa. Nästan i klass med vad man får som inlagd på dårhuset. Mumma!

MVH/Herr X

Pestråttorna (AIK) besegrade Hammarby IF med två noll. Jag har bara sett målen och lite till på nätet, men segern var tydligen rättvis. Det betyder inte att jag gillar det, det gör jag då rakt inte. Där finns hammarbyiter i min släkt och jag lider med dem. Pestråttorna ligger femma och högre upp i tabellen vill jag inte ha dem.

MVH/Tjotta Olssons överman

Här sitter jag på min pinnstol och bara degar. Samtidigt går hjärnan på högvarv (nåja) hela tiden. Jag funderar på livet och om det är all it's cracked up to be. Jag bara sitter inne i min lägenhet och tycker synd om mig själv.

Jag har en vän som brukar ringa mig ett par gånger om dagen och det är uppskattat, även fast det mest blir prat om öl och fylla. Det är någon form av mänsklig interaktion i alla fall. Nu kanske ni förstår varför jag envisas med att ringa akutenheten. Jag behöver ha någon att snacka med.

Jag var redan svårt psykiskt sjuk och i måndags fick jag veta att jag drabbats av diabetes. Tack för den, läkemedelsindustrin. Jag minns mitt första antipsykotikum Zyprexa och jag hade googlat mig fram till att den kunde ge diabetes pg a viktökning och att den demolerar ämnesomsättningen. Jag tog den, men med stor tvekan. 15 år senare fick jag diabetes, det var bara en fråga om när jag skulle få det.

Det har gjort att jag försöker dra ned på rökningen. Idag sket det sig, men jag har den senaste veckan ändå haft viss framgång och inte rökt ett helt paket. Förutom idag då. Och jag som är förtjust i öl och läsk sitter och dricker Ramlösa. Så torftigt är mitt liv.

Starkvaror har jag lagt av med. Jag tog mig en sista fylla i måndags. Jag avstår med tanke på mitt blodsocker. Dessutom ska diabetesmedicinen (Metformin) tas i samband med mat och från och med imorgon ska jag ta en tablett på morgonen (och en på kvällen). Det innebär att jag idag har handlat så jag kan och ska äta frukost. Jag som inte ätit frukost sedan 90-talet.

Ibland känner jag för att kasta in handduken. Det var inte så här jag tänkte mig att livet skulle bli. Jag skulle ju bli rik och köra en fräsig bil. Istället är jag urfattig och får förlita mig på apostlahästarna när jag ska någonstans.

Det blir förmodligen en vaknatt. Jag har inte ro att ligga på sängen. Det är grubbel, grubbel, grubbel... Bläää!

MVH/Herr X

Det blev ingen pub för mig eller Ronny, istället sågs vi hemma hos mig. Jag hade ett sexpack trekommafemmor hemma och Ronny tog med sig ett sexpack själv. Sex öl var, det är acceptabelt, men nära gränsen till underkänt.

Men det är alltid trevligare att dricka i någons sällskap än att sitta ensam och pimpla bärs. Ronny är en god vän till mig och jag uppskattar hans sällskap. Naturligtvis var han på mig om att låna pengar, men jag sa ett vänligt men bestämt nej. Jag är inte gjord av pengar som han tycks tro.

Vi lyssnade på musik och åt lite chips, det var väldigt trevligt. Jag valde musiken och det blev en del Jerry Williams och Eldkvarn. Jag lyssnar på det mesta, men inte death metal. Mina husgudar är dock Lasse Stefanz.

Nu har Ronny gått hem och med sig fick han all pant. Det kan han behöva, den lilla kyrkråttan.

MVH/Bosse Rulltårta

Jag blir tyvärr utan alkohol denna söndag, jag har inget hemma. Inte har jag lust att ringa Goran (min kran) heller, då jag har rätt dåligt med pengar. Det blir att späka sig och det vore väl själva den om det inte skulle gå. Jag har haft vita dagar förut, jag kan ta en till. Men imorgon måste jag mer eller mindre ha i mig något med alkohol i. Det blir en fin start på veckan med lite Systembolagsvaror. En annan är ingen alkoholist, så jag får inte panik bara för att min dryck är slut.

MVH/Hasse Promille

Nils-Erik med fru kommer snart och hälsar på hemma hos mig. Med sig tar hon en glasform med pastagratäng i. Tanken är att vi fyra (japp, frugan släpps upp ur källaren) ska äta i herrummet tillsammans, fruntimmerna ska bara värma gratängen i ugnen först. Det lutar åt att Nils-Erik och jag tar oss varsin stänkare medans maten värms upp.

Jag ska bara trimma näshåren och ta på frugan kläder så är jag redo för besök. Det är alltid trevligt att träffa min gamle frontkamrat. Dessutom har han en rekordelig fru, till skillnad från mig och hon är såklart också varmt välkommen.

Kanske låter vi damerna smaka på punschen. Det vore kul att se min lilla toka ragla omkring jättefull. Själv ska jag bli salongsberusad, inte mer. Välkomna, Nils-Erik med fru.

MVH/Arg motalabo