Det spritter i mitt bröst och det tycks mig som att hjärtat slår oregelbundet. Det borde inte vara rökrelaterat då jag gneomlider ett längre uppehåll, alternativt har slutat röka. Fast skadan kanske redan är skedd, jag kan ha rökt mig till en hjärtinfarkt. Är det inget fel på mitt hjärta återstår det bara hjärnan det är fel på. Och visst är det fel på den, men ligger min hjärna bakom hjärt-joxet också? Jag känner mig inte färdig med livet, jag vill inte dö än. Men dör jag i natt så blir det på bästa tänkbara sätt, att dö i sömnen. På grund av risk för beroende så vill jag inte medicinera med mer benso, även fast jag har det på recept och har en burk i köket. Jag får väl härda ut ändå. Det frestar på att vara sinnessjuk.

MVH/Herr X

Då jag upplevde stark oro tidigare under dagen medicinerade jag med Stesolid. Mina favoritpiller alla kategorier. Nu har måendet förbättrats och stabiliserats och jag kan åter sitta ned på min stol istället för att vara ute och ränna. Det kan vara farligt att gå ut en lördagkväll med många fyllisar ute, bättre då att hålla sig inomhus. Jag är tacksam för att jag får Stesolid av vården, även fast det finns starkare preparat som jag hellre vill ha. Nåja, jag ska snart gå och lägga mig och hoppas att sömnen tar mig illa kvickt. Vem vet, morgondagen kanske blir ångestfri. Men lita inte på det, det är endast min förhoppning.

MVH/Herr X

Idag firar jag tre veckor som rökfri. Fram med tjampanjen, här ska firas! Fast så mycket firande blir det inte på grund av psykisk sjukdom. Det känns ärligt talat längre sedan än tre veckor sedan sista ciggen, tiden kryper ofta fram. Vissa dagar går det lättare, andra, som idag, går det tyngre. Men jag har inte trillat dit igen, jag har klarat mig utan återfall. Men eftersom jag har ånget (den har växt sig stark under kvällen) blir det extra svårt att sluta med joxet. Men jag ska inte röka igen. Ska inte, ska inte, jag lovar. Mot 22 dagar?

MVH/Herr X

Fy fan, nu mår jag riktigt dåligt igen. Det är ångest som spökar för mig som så många gånger förr. Som varje dag nästan. Jag hoppas och tror att måendet försämrats i och med mitt rökstopp, då är lösningen att gå ned till tjorren på hörnet och köpa sig ett paket röka. Men nej, jag har banne mig slutat att röka.

Det får bli ett samtal till akutenheten, AE och gråta ut. Jag tror inte jag orkar så mycket mer, inte med mina klena nerver. Där är de så förstående och trevliga. Det ahr gått så långt att jag letar anledningar att inte ringa dem snarare än tvärtom. Jag behöver en fackman att tala med.

Bli inte arga på mig. Psykiatrin skulle inte existera utan oss "patienter", Jobb skulle försvinna. Jag har arbetat och gjort rätt för mig i drygt 22 år, jag förtjänar att bli omhändertagen av en sammetslen röst. Nu ringer jag.

MVH/Herr X

Min dygnsrytm är inte den bästa, milt sagt. Jag vaknade på morognkvisten, men somande om. Klev upp ur sängen och trodde klockan var runt halv två, två. Jag hade fel på två timmar. Det betydde att jag sovit bort Systembolagets öppettider. Inte en chans att jag skulle hinna ned på stan innan tre. Attans! Det fick bli ett samtal till min kran Goran och beställa en platta starköl. Han har precis varit här och flera burkar ligger i frysen på kylning. Det kostar en slant att handla av Goran, men det är det värt när man schabblar som jag gjorde idag.

MVH/Hasse Promille