Nu lider jag av ångest. Ååångest! Ååångest! Ååångest! Det har blivit halva dagsdosen Stesolid redan. Men jag har lagt undan tabletter från dagar jag mått bättre och inte behövt dem. Kanske tar jag tio milligram till, kanske 40. Vem vet? Jag måsteför faen få komma till ro, ångesten håller på att göra mig tokig. Jag köpte mig sex starköl förut, men törs inte ta dem med tanke på benson jag stoppat i mig.

Min kontaktperon svarade inte när jag ringde henne så vad skulle jag göra då? Jo, det blev ett samtal till akutenheten för lite tröst. Damen jag fick på tråden var så vänlig och frågade lite om eventuella symptom. Jag bejakade rösthallucinos och förklarade för henne vad de sa åt mig att göra. Inte mörda någon i alla fall, inte ens mig själv. Alltid något.

Damen i luren sa att jag var välkommen att ringa dem igen, men det är nog en dum idé. Då lär jag bli ombedd att komma upp till sjukhuset och så får jag inte gå hem igen. Det blir raka vägen till PIVA. Allt jag ber om är mer benso, så löser jag joxet med måendet på egen hand. Ett litet samtal var väl inte så farligt, eller?

Ångest kan driva en till självmord. Jag vet, för jag har varit på vippen att ställa mig på spåret och invänta tåget. Ja, ja, ja! Röster kan jag ta om än motvilligt. Men inte ångest, denna fördömda ångest.

MVH/Herr X