Ian Stuart... Säga vad manv ill om karl'n, men skriva bra låtar kunde han. Jag har ofta undrat vad som hänt om han hade hållit sig på mattan, varit rumsren. Det går på tvärs mot punkens ideal, men ni försår nog vad jag försöker få fram. Med bättre produktion vad gäller det ljudmässiga (finns det ens något annat?) tror jag han kunde ha blivit en globalt erkänd artist. Haft låtar på diverse topplistor och sålt skivor som bara den. Men Ian valde att följa sitt hjärta och det hörde hemma i utmarkerna av vad som anses rumsrent och än värre. Det ska han ha en välförtjänt eloge för, han följde hjärtat och ignorerade hjärnan. Han följde inte i någons fotspår, han var en "trailblazer" av rang. Nu har han varit död i drygt 30 år men hans musik håller lika bra idag som när det begav sig.

MVH/Werner von Oben

En flyktigt bekant till mig ringde mig via Facebook, hur nu det går till. Det var bättre när man inte var tvungen att regga sig med namn bara för att kunna använda sig av den mobila telefonen. Lugnt, tryggt och anonymt. Jag har inget att dölja, men knäppgökar betackar jag mig för. Till en början var samtalet så normalt det går att ha det med en schizofreniker, men snart stod det klar att vederbörande kunde prata i timmar om sin favoritgren av kristendomen. Jag drog kanske en vals, sa att jag var trött och behövde gå och lägga mig. Det var ju sant, för böfvelen! Nåja, jag blev av med tokfransen. Ringa folk efter nio, bara en sån sak...

MVH/Herr X

Idag har det blivit viss framgång i spelet jag håller på med, nämligen "The Legend of Zelda: Tears of the kingdom". Jag har tagit två shrines och äntligen hittat vinterkläderna så jag sliper förlita mig på stekta spicy peppers vilka tar slut efteren viss tid. Nu kan jag utforska snöiga delar av Hyrule utan att orora mig för att frysa ihjäl. Vinterkläderna såldes på samma platssom i föregående Zelda, det hade jag missat. Men jag kommer inte vidare i själva storyn, det var väl själva den. Jag är uppe i skyn och letar efter spår av prinsessan Zelda, men kommer ingen vart. Ugh! Dessutom letar jag efter en kung tvärs överpå andra sidan av världen. Det står något om att beträda en fisk, ett fiskliknande sjok sten. Jag har sett den på kartan men komer inte dit innan min så kallade stamina tar slut och jag störtar mot döden. Spelet må vara svårt, men ack så beroendeframkallande. Detta sagt av en som varit med länge i TV-spelssvängen, förmodligen sedan innan du var född.

MVH/Herr X

Nu är årets sista månad kommen, december är här. Med den kom vinterkylan och snön. Jag var till speceristen tidiigare idag och höll på att sätta en rova två gånger. Visst kan det vara fint med snö, men jag ser helst att vi ingen snö får. På söndag är det första advent, sedan väntar Lucia och efter det en högtid kallad jul. Månaden avslutas med nyårsafton och jag ska på fest då, jag är faktiskt bjuden. Jag finner det trevligt med adventsljusstakar och stjärnor i fönstren, men även ljusslingorna uppsatta av kommunen runt om i centrala staden. Men kylan har jag svårt med och som sagt risken för halka. Och när det blir slask av snön är ju inget roligt det heller. Det mesta med december kan jag leva med, fast jag önskar att vi hade sommar året om.

MVH/Herr X

Jag har lite dåligt med pengar som vissa av er kanske vet. Därför bad jag lite försynt om en skärv från Bosse Rulltårta, mannen med guldbyxorna. Då visade han sitt rätta ansikte, en kallhamrad Moderat lurade i vassen. Han nekade mig ett litet lån, han behöll spännet på på börsen. Här vill man gå ut och förlusta sig och så blir det såhär. Nåja, om jag vinner storkovan på Stryktipset ska Bosse Rulltårta få se, då är det jag som lever på stor fot och går till bästa puben God vän varje dag. Att berusa sig i sällskap är det bästa jag vet, men för att kunna förverkliga den drömmen behövs förvärvsarbete på heltid. Men jag kan ju inte jobba med min dåliga rygg, därför är jag sjukskriven. Jag får sitta hemma och glo medans mina vänner har det bra sig på bästa puben i stan. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny