Avdelning 27 var psykiatrins psykosavdelning, vilken låg i ett suterränghus. I ena änden fanns mottagningen till psykosenheten, i andra änden 27:an. En trappa ned fanns så kallat träningskök och rum där man kunde få kroppskännedom eller konstterapi. Varje tisdag fick en patient vara med och laga mat i det köket, som vi alla åt.

Personalen var ofta civilklädd och var ute på avdelningen. De satt inte inne på expeditionen och ugglade framför datorn, de brydde sig om oss patienter. Bordtennisbord fanns ute fast under tak. Och ville man röka var det bara att öppna dörren och gå ut.

Skälen till att avdelning lades ned och psykosenheten flyttade till sjukhuset var två: mögel i lokalerna och att de hux flux kom på att de inte fick tvångsvårda patienter där. Det riktiga skälet var så klart sparkrav. Nu hamnar man i de tråkiga sjukhuslokalerna om man blir inlagd. Jag kan faktiskt sakna 27:an. Den bästa avdelning jag varit på.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som så många gånger förr har jag inte gjort ett skvatt idag. Jag har inte varit utanför dörren, jag har inte lagat mat, jag har inte pratat i telefonen. Jag har bara suttit och glott på TV förrutom att mikra en frysrätt, en sådan där eländig kartong....

Mitt liv i celibat är över, jag är redo att brottas igen. Min stjärt har återhämtat sig och den törstar efter grova objekt. Ni skulle bara veta hur mycket man kan tänja ut ringmuskeln, den sväljer min största analplugg, även fast jag får börja lite f...

Nu har det dragit ihop sig till ännu en farofylld expedition, detta i mörka storskogen Vrinneviskogen. Antalet deltagare måste bli minst tre annnars ställer jag in hela evenemanget. Med oss tar vi med smörgåsar att kalasa på och nybryggt kaffe att dr...

Uj, vad sugen jag är på snabbmat. Pizza, kebabrulle, kebabtallrik, hamburgare och korv med mos... Jag tänker råda bot på suget imorgon då jag kommer att gå till Systembolaget och ta McDonald's på vägen hem. Frågan är bara hur min ömmande rygg behandl...

Idag är det nio dagar sedan jag blev utskriven från dårhuset. Livet rullar på om än i maklig takt. Jag är numera helt röstfri och tror inte längre att TV:n talar till mig. Paranoian finns väl lite kvar av, men bara lite och ibland, ingen just nu i al...