Det blir ingen sömn inatt, jag skippar sängen. Kommer att spela TV-spel istället. Lika bra det, för halv nio på morgonen kommer boendestödet och går jag och lägger mig nu är jag helt förstörd när de plingar på dörren. Jag är rätt van vid att inte sova, så mig går det ingen nöd på. Sova kan jag göra under dagen om jag vill. Jag har varken jobb eller sysselsättning och disponerar mina dagar fritt, precis som jag vill. Skönt att sitta hemma och kura ihop sig när man hör regndropparna slå mot fönstren.

MVH/Herr X

Vår man i Asien, Kenta Kawasaki, jobbar oförtrutet vidare. Han berättar att han författar texter på sin dator och skriver ut texten på papper, flera hundra åt gången. Vinner han makten i Stor-Tokyo har han cirka 35 miljoner undersåtar och det är honom väl unt.

Han har inlett en offensiv mot de baksluga "shape shifters" som dräller omkring i hans land, i hans stad, i hans bostadsområde. De ändrar form från tre meter långa och ödleliknande varelser till att se ut som vilken japan som helst.

Kenta räds inte döden och tur är väl det. Som japans främsta UFO:log och regimkritiker löper han stor risk att lönnmördas och att dödsfallet kommer att benämnas som självmord. Kenta berättar att han tar sig en slurk sake och utan rädsla går ut på storstadens gator med en bibba flygblad i famnen.

Leve kampen! Leve Kenta Kawasaki!

MVH/Er sektionschef

Jag tar utomordentligt hand om min lilla toka till fru. Jag ger henne mat varannan dag, duschar henne en gång i veckan och motionerar henne på gården regelbundet. Min kärlek vet inga gränser, jag är den sanne altruisten.

Idag gick jag ned på byn bara för min stolliga lilla frus skull, jag köpte henne ett täcke. Jag föll till föga för hennes gnäll. "Me cold, me want clothes" kan det låta titt som tätt. Då får jag lust att snärta till henne, men jag lägger band på mig då hon bara är kvinna och inte vet bättre.

Jag blev 120 kronor fattigare, men nu har frugan något att krypa ned under. En vettig inverstering då hon tillbringar merparten av dagarna i källaren. Se där vilken god gärning jag gjorde. Nu får det vara slutgnällt, tossiga Phain har allt hon behöver. Vilken tur hon har som är lyckligt gift, vilken tur hon har som har mig till make.

MVH/Arg motalabo

Jag har efter snart två veckor inte hört något från vården angående min önskade doshöjning av Stesoliden jag är ute efter. Jag skickade ett mejl igår där jag frågade om den blev av eller ej, men min kontaktperson (som fick mejlet) är slöare än slö och behagade inte svara på det.

Jag ska tydligen sitta här och glo in i väggen eller dra runt på stan för att minska ångesten. Det finns mediciner och doser som hjälper och de förvägras jag. Men jag är inte förvånad, farbror doktorn brukar vara njugg med förskrivning av potent medicin.

Ångesten väntar inte, jag behöver min ökade dos bums. Ringa akutenheten är ingen idé, de har annat för sig än att hjälpa en människa i nöd. Usch, jag vill inte ut och vandra. Dessutom regnar det nu. Om jag bara slapp den förbaskade ångesten.

MVH/Herr X

Jag tog svängen förbi stadens lataste praktarsel herr Hörsel. I vanlig ordning satt han i TV-soffan och glodde på den flimmrande skärmen. Väl där blev jag bjuden på kaffe, det var ju omtänksamt. Synd bara att muggen var grisig. Han slökollade på en och samma kanal och jag satt i en fåtölj bredvid honom och slökollade jag med. Jag stod ut i cirka två timmar, sedan tackade jag för mig och gick. Herr Hörsel, mannen som glor på TV hela dagarna.

MVH/Herr X