Vår man på andra sidan Atlanten, Max Byce, har lagt UFO-arbetet på hyllan. Han bor billigt i en så kallad trailer park, men är arbetslös. Han får matkuponger (food stamps) av socialen och har tvingats pantsätta en del grejer, bland annat sin laserskrivare. Det innebär att det råder stiltje i det viktiga UFO-arbetet.

Proselyterna lyser med sin frånvaro, men Max berättar att han kommer att börja ut lappar igen, så fort han får tillbaka sin skrivare. Sydvästra USA, där han bor, är en hot spot för alien activity.

Han berättar att han ibland ger sig ut på bystan för att spana, men än har han inget att rapportera. Med en alien som president har han oddsen emot sig, men det sporrar honom bara ytterligare, sporrar honom till att kämpa hårt.

Han kommer att vara skoningslös mot rymdödlorna och de jordbor som gör deras smutsjobb. De finns överallt, men Max tänker vinna över hela landet på sin sida, stat efter stat. Max Byce är en riktig kämpe.

MVH/Er länsledare

Jag hade frugan uppe i huset för dammsugning. Själv satt jag i favoritfåtöljen medans hon greppade dammsugningsmaskinen. Då fick jag ett infall, jag skulle spexa med henne. "Come here, you drink" sa jag och hällde upp ett glas punsch åt henne. Hon förde glaset till munnen och tog några klunkar. "Strong, strong" kved hon, men drack upp allt. Då slog jag i en skvätt till och fick henne att dricka den. "Me no like" sa hon med darrande röst. "You drink like me" sa jag och skrattade.

Jag hällde upp ett tredje glas åt henne och "tvingade" henne att dricka upp det också. Efter det fick hon återgå till sin syssla och ta mig tusan om hon inte vinglade. Det var mycket roligt att se, jag skrattade gott. Tänk vad lite de tål, de där djungelvildarna.

Jag ger inte bara lilla frugan mat varannan dag, jag bjuder henne på utsökt punsch också. Jag är ortens mest godhjärtade man.

MVH/Arg motalabo

Här sitter jag och glor på datorskärmen. Har inte ork till något, så jag antar att det blir sängen snart. Dra timmerstockar, det kan jag. Jag skyller allt på så kallade negativa symptom, vilka kom med min psykiska sjukdom. Jag vill egentligen göra saker, men jag har ingen ork. Jag vill börja springa i skogen igen, jag vill börja laga mat igen och jag vill börja umgås med folk igen. Jag har inget av värde i mitt liv och den enda anledningen att jag fortfarande lever är att jag vill hjälpa mina föräldrar bäst jag kan. Blä! Blä på allt.

MVH/Herr X