Min gode vän "Lars-Ola" har ringt mig tre gånger idag och sa att han skulle ringa upp mig igen. Jag är inte världens mest sociala människa, så jag kan uppleva samtalen som jobbiga. Samtidigt är det kul att ha en olycksbroder att ty sig till. Det blir mest prat om alkohol med Lars-Ola, det är hans stora intresse att berusa sig. Jag drar själv en och annan historia från svunna tider, då jag var länsledare i en viss politisk organisation. Men lagom är bäst, två samtal om dagen duga gott. Fast det tycker inte Lars-Ola. Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, ifrån morgon och till kväll.

MVH/Herr X

Om elva dagar kan jag tillåta mig att krascha. Det är då den 27:e januari och dags för gravsättning för mina föräldrar. Jag kan hanka mig fram på ren vilja och med hjälp av inte så lite medicin. Jag känner att jag skulle behöva någon att prata med och vissa mentalskötare finns tillgängliga ute på avdelningen, även fast de flesta mest sitter inne på expeditionen och snattrar sinsemellan. Håll en plats ledig för mig på PIVA, snälla sjukvården. Det kan jag behöva.

MVH/Herr X

I've hit rock bottom, kan inte sjunka lägre än vad jag gjort. Då tar jag till mitt universalknep och ringer akutenheten, AE. Har inte ringt dem på två dagar så jag tycker jag må vara förlåten om det blir ett litet samtal till dem idag igen.

Jag önskar att mentalsjukhusen återinfördes, då skulle jag leva ett gott liv med översyn dygnet runt och lagad mat två gånger om dagen. Dagens samhälle är kallt och våldsamt och jag vill inte ha något med det att göra.

Jag kanske tar den gyllene medelvägen och fixar mig ett gruppboende. Men då vill jag ha möjlighet att få mat lagad åt mig. Åh, stora killen in på hem... Vilken knäck för självförtroendet.

Jag ringer akutenheten (AE) och gråter lite så får vi se vad som händer, om ens något händer.

MVH/Herr X

Idag är ännu en dag då jag inte känner för att göra något alls. Lyckades kravla mig ur sängen vid halv fyra på eftermiddagen, tog ett bloss och gick till mataffären. Det är knappt att jag orkar författa dessa rader, trots att jag sovit ut rejält. Jag skyller på medicinering och sorg. Nu har jag i alla fall köttbullar hemma, så jag behöver inget handla imorgon. Blir morgondagen också en sitta-inne-dag?

MVH/Herr X