Jaha, här sitter jag i min ensamhet och längtar efter någon att prata med. Jag minns inte och bryr mig inte vad jag skrivit om saken tidigare under kvällen. Jag känner att jag måste få lätta på mitt hjärta till proffs på mående. Då finns det bara ett val och det är akutenheten. Denna gång ska jag bara prata allvar, inget sport- eller musiksnack. Då må det väl vara hänt med ett litet samtal till AE? Akutenheten, min räddare i nöden.

MVH/Herr X

Kära läsare, jag vänder mig till just dig. Har du en hundring eller två att avvara tas den/dem tacksamt emot. Jag har för vana att umgås med vänner på en jättbra krog som heter God vän och det kostar pengar. Tyvärr är jag sjukskriven på grund av dålig rygg och har endast försörjningsstöd att förlita mig på. Lite extra kosing sitter inte helt fel. Fram med lädret nu och skänk en slant åt en person i nöd. Det är ju på puben/krogen jag lever upp.

MVH/Ronny

Imorgon ska tokiga lilla frugan få visa sig på styva linan. Hon ska få steka kycklingfiléer, koka ris och blanda till en påssås. Frugan är värdelös på såser, därför får jag förlita mig på påsarna med sås i pulverform.

Lita på att lilla frugan ska få smaka på maten. Hon har levt snålt med kattmat en period, så människomat är hon värd om än i små mängder. Det ska bli storartat med kyckling och ris och lilla tokan ska få sitt kvantum hon också.

Klockan elva på förmiddagen traskar jag ned i källaren och tar min lilla fru i örat och leder upp henne på markplan. Matlagning, det är en fruntimmerssyssla, som ni vet.

MVH/Arg motalabo

Jag tror att jag rökt mig till kärlkramp. Har lite symptom, vilka skrämmer mig. Ärligt talat skrämmer de skiten ur mig. Fasen, jag började smygröka som barn för att jag ville vara tuff, sedan blev det feströkande och i och med att jag försämrades psykiskt var jag snart uppe i ett paket om dagen.

Finns det någon bot mot kärlkramp? Uppbruten bröstkort och pillande på mitt hjärta är inget som lockar. Jag tror inte att jag vågar söka hjälp. Det blir att dö ensam här hemma och hittas efter två månader, då grannarna kommer att klaga på att det luktar illa om mitt ruttnande lik.

Kanske, kanske att jag slår akutenheten en signal. De är inga experter på somatiska sjukdomar, skulle tippa på att jag är lika kunnig som dem. Men det känns lugnande att ringa AE och få prata av sig. I och för sig har jag läkarsamtal imorgon, men jag vet inte om jag kan vänta så länge med att prata med någon. Hur göra?

MVH/Herr X

En person på Mötesplats Helknas var på mig om Stesoliden jag har, om jag hade några att avvara. Jag svarade nej och då erbjöd han sig att betala för dem. Jag var frestad ett tag, men tog mitt förnuft tillfånga. Jag vill inte bryta mot lagen, vilket man gör om man ger bort eller säljer medicinen vidare. Det sista jag behöver är problem med polisen, det klarar jag mig utan. Och han som var på mig får klara sig utan benso.

MVH/Herr X

Dagen har ägnats åt drickande på offentlig plats, nämligen på Stortorget, i grönområdet där. Det var jag och fyra personer till och ett par fyllnade till rejält. Mannen med det illröda ansiktet kissade på sig i vanlig ordning, men så länge han inte bajsar på sig så lider inte jag av det. Med mig till parken hade jag åtta burkar Bellman och alla gick åt. Där vi satt har väktarna inget att säga till om, så allt vi behövde göra var att vara uppmärksamma på eventuella grisbilar. Supandet höll på i ett par timmar, sedan tog jag adjö av mina törstiga vänner. På't igen imorgon!

MVH/Hasse Promille

Vården håller stenkoll på mig eftersom de vet att jag mår dåligt på grund av sorg. Fick i torsdags höjd dos antipsykotisk medicin och ska väl kollas upp, hur jag mår och så. Jag ogillar läkarbesök, ty en kvackare kan besluta om tvångsvård. Sedan gillar jag inte att prata om mig själv heller. Jag hoppas det blir snabbt överstökat så att jag kan fortsätta framleva mitt stillsamma liv. Så länge jag inte brister i gråt på besöket lär det nog inte vara någon fara för tvångsvård. Hoppas på det i alla fall.

MVH/Herr X