Mitt IFK Norrköping täflar mot Mjällby AIF och det har börjat bra. Ingen mindre än Christoffer Nyman har gjort matchens enda mål. Bra med poäng för IFK så de slipper kvalplats eller ännu värre nedflyttning. Den där dansken de har som tränare kanske inte är så dum ändå. Blir det ingen trepoängare blir jag besviken. Jag tycker att laget förtjänar att ligga högre upp än de gör. Bra med framskjuten placering så klubben blir attraktiv för möjliga framtida nyförvärv. Nu håller vi tummarna för att det slutar väl. Heja, heja!

MVH/Tjotta Olssons överman

Min toka till fru och jag är bortbjudna på en bit mat imorgon tisdag. Det är hemma hos min gode vän Nils-Erik med fru. På menyn står en förmodat saftig tjälknöl och den ser jag verkligen fram emot. Det blir att svabba av lilla frugan i duschen imorgon, hon kan inte komma och stinka djungel hos min vän.

Lägg fram dina vågade magasin, Nils-Erik, så tar jag med mig punsch och cigariller. Vi ska njuta ordentligt av mat dryck och lektyr. Vi får hoppas att maten inte blir förstörd av min lilla stollas matkonster, att Nils-Eriks fru tar kommandot i köket. Då är kvällen i så fall att betrakta som hellyckad.

Det ska bli riktigt trevligt att besöka min vän, bryta tristessen och komma ut lite. Frugan och jag håller oss mest inne annars. Jag ser verkligen fram emot en helkväll imrgon, Nils-Erik.

MVH/Arg motalabo

Här sitter jag med ångest som så många gånger förr. Visst blev det ett samtal till AE, men det räckte inte. Jag tog tiden och vi pratade i sju minuter och 20 sekunder. Berättade om min inneboende oro och dagliga ångestutbrott och jag var välkommen upp till dem, men det kommer jag inte att göra, gå upp dit. Det är en fint, de vill lura upp mig till deras lokaler och låsa in mig på tvångsvård.

Förmodligen blir det en promenad snart, jag känner att jag måste ut. Fy fanken för att inte kunna sitta stilla på en stol och kunna tackla det dåliga måendet. Fy fanken för att ha daglig ångest. Jag som är bortbjuden ikväll. Jag får väl ge det ett försök och vandra lite på kompisens rum. I värsta fall får jag väl gå hem i förtid om jag inte står ut.

Nej, jag ger mig, jag går och medicinerar med Stesolid. Men jag har bara 20 milligram om dagen utskrivet och det är ju löjligt lite. Jag skulle behöva det dubbla. Kompisen står på minst 50 milligram om dagen och har även Temesta, min drömmedicin. Ja, Xanor finns ju också och den skulle jag vilja ha. Men jag fick Temesta vid förrförra inläggningen och trodde i min enfald att jag skulle få den på recept, men så blev det inte.

Men vet ni vad? Att författa detta inlägg inverkade lugnande på mig. Jag har kunnat sitta still under hela författandet av denna text och det är stort i min värld. Man får vara glad över det lilla.

Skulle jag fortsätta må dåligt finns ju alltid möjligheten att ringa AE igen. Vi får se om jag gör det eller inte. Attans att man inte klarar sig själv utan måste haa hjälp av medicin och kontakter med psyk. Men det har lugnat ned sig en smula. Jag är på rätt väg.

MVH/Herr X

Det blev att sitta på en parkbänk och läska sig. Med oss var Jukka, ett klassiskt original. Han var nykter då han inte pengar hade till vår livsviktiga dryck. Det blev som så att han fick slattarna från oss övrigas burkar. Vi har det rätt knapert och ingen av oss hade råd att köpa ut åt honom. Så går det när man blåser alla sina pengar på findricka, typ skapligt dyra whiskyflaskor och dyra konjaker. Men Jukka är en finsmakare, så jag förstår honom och hans vanor. Dagen var helt snutfri och vädret bjöd på strålande sol, det är allt vi behöver för att må bra. Ja, och så en hel del öl förstås. Tyvärr har jag redan druckit upp dagens peng, så jag får nöja mig med folköl resten av kvällen. Det är bara att stålsätta sig, så kan jag ta en skön fylla imorgon igen. Blir det Hörsalsparken?

MVH/Hasse Promille

Det börjar dra ihop sig till ett samtal till akutenheten, AE. Jag måste få ordning på mina nerver, det är anledningen till mitt planerade telefonsamtal. Jag har lite Stesolid att ta, men är försiktig med dem, man vill ju inte utveckla ett beroende. Då är det skönt att man kan ringa AE och gråta en skvätt, när ångesten grabbar tag i en. Får jag en karl i luren kommer jag att be om att få byta samtalspartner. Karlar skrämmer mig, damer har en lugnande effekt på mig. Eftersom jag ska bort ikväll kommer jag att ringa AE snarast. Det där med att festa hos min kompis blir nog inte av när allt kommer omkring. Men jag tänker gå till honom och testa om jag har ro att sitta ned i hans (grupp)bostad. AE, snart ringer jag. Ge mig Monika, Emelie, Johanna eller kanske Kerstin så ska vi nog kunna prata bort min ångest. Jag ringer, det har jag bestämt mig för.

MVH/Herr X

Nej, det går inte det här med att lägga av och röka. Tror jag fått i mig fem eller sex cigaretter redan, det är inte bra. Jag behöver mina bloss för att lugna mina dokumenterat klena nerver. Aaarrrghhh! Var nyligen nere på gården och tog mig ett ljuvligt bloss, det satt inte fel. Kommer att försöka vara rökfri hemma igen, det är första steget mot att bli kvitt det jämra rökandet. Sedan tänker jag vara rökfri på mötesplatsen jag går till, det är steg två. Fy fabian vilket sug jag har efter blossen. Jag vet, jag är en ynkrygg utan vilja, ett litet kräk, en missbrukare, en galen galning. Ich bin psykiskt sjuk och det gör det hela än svårare att bli rökfri. Attans!

MVH/Herr X

Ikväll ska jag hem till min kompis NN och dricka lite öl. Det ska bli trevligt, det ser jag fram emot. Tar med mig ett sexpack folköl och kanske några starköl. Han har det inte allför roligt där på sitt gruppboende, då livar en fylla upp. Han har lite dåligt med pengar, de han har går främst till öl. Då så, då ska jag bjuda honom på ett par stycken 2,8:or, det får duga åt honom. Starköl har han själv i kylskåpet. Jag räknar med att komma hem lagom till midnatt, då hinner jag dricka mina öl i lugn och ro. Och när jag kommit hem kanske jag fortsätter att hälla i mig öl, vem vet? Vilken bra start på veckan.

MVH/Herr X

Det är nu natt och jag går i stabsläge. Det krävs att någon vakar över mänskligheten och jag tar gärna på mig den rollen. En röst talar till mig och säger att jag måste säkra innerstaden från fientliga offensiver och jag är rätt man för jobbet. Jag har fajtats med reptilianer ett otal gånger och ännu har de inte lyckats ta kål på mig. Tvärtom har jag åsamkat dem stor skada och jag vet att blotta tanken på mig får dem att darra. Jag uppbackad av hela "I" blir en svår nöt för de fördömda fjälliga sakerna att knäcka. De är många och de är brutala, men vi är också många. Och brutala kan vi också vara, det ska ni veta. Hoppa ombord era rymdfarkoster och dra till Andromedagalaxen, här har ni inget att hämta, era grönblodiga missfoster.

MVH/Herr X